Vilka motorcyklar som blir en succé går ibland att förutse, men ofta blir stora försäljningsframgångar glädjande överraskningar för tillverkarna. 1983 lanserade Yamaha sin uppgraderade RD 350 LC med YPVS (Yamaha Power Valve System). 59 angivna hästkrafter och en torrvikt på 145 kilo. Blandningen av potent motor, låg vikt och ett påkostat chassi gjorde den till den roligaste motorcykeln på flera decennier – roligast någonsin ansåg många. Först 1991 när FZR 600 och andra nya fyrtakare trängdes i strålkastarskenet upphörde tillverkningen.
Precis trettio år efter lanseringen av nya RD 350 LC, avtäckte Yamaha på Milano-mässan i november 2013 nya MT-07. Även om likheterna med tvåtaktaren trettio år tidigare inte var uppenbara, fanns de där: parallelltwin, låg vikt, nätta mått, kaxigt utseende och ett pris långt under värstingarnas sexsiffriga excesser. Det är ett chassi som inte bjuder på några tekniska överraskningar. Stålrörsram, sving av gjuten aluminium, teleskopgaffel utan justeringsmöjligheter och en stötdämpare bak med enbart justerbar fjäderförspänning. Svingarmsinfästningen ger vid en hastig blick sken av att vara infäst i pressgjutna aluminiumblock, men det är tunna täckplattor som döljer ramens ganska spinkiga stålrör. En del ögonfägnad till trots har MT-07 på kort tid blivit en mycket populär motorcykel. Flera år landets tredje mest populära efter modellsyskonet MT-09 och BMW R 1200 GS.
Många tycker med rätta att MT-07 uppfyller deras högt ställda krav på vad en motorcykel ska klara av. Den är smidig och rapp i stan, lättkörd på kurviga landsvägar och generellt okomplicerad och trivsam att leva med. Fotpinnarna är vilsamt placerade ganska långt fram och ger i kombination med den låga sadelhöjden på 805 millimeter en mycket vilsam körställning. Yamahamotorn är relativt långslagig och har ett effektregister som gör att föraren gärna växlar en bra bit innan rödmarkeringen. Förare som har erfarenheter av betydligt dyrare motorcyklar eller tycker om att pressa sin motorcykel kommer behöva uppgradera sin MT-07 en del för att trivas. Många MT-07-ägare rapporterar att fjädringen är för mjuk och brister i tydlig feedback från asfalten. Det här är den mycket vanliga baksidan av myntet när inköpspriset är lågt. Gaffeln som helt saknar justeringsmöjligheter blir dock betydligt mer följsam och känslig när originalfjädrarna byts ut mot nästan vilket annat eftarmarknadsfabrikat som helst. En relativt billig modifiering som ger stor utdelning. Ännu större avkastning på investerat kapitalt ger en ny stötdämpare bak.
En kvalificerad rekommendation är att förbättra fjädringen innan du gör något åt avgassystemet. Om du känner dig tveksam till det kåplösa konceptet och tror att det kommer bli alltför påfrestande för bröst och huvud finns MT-07 Tracer med just skyddande toppkåpa och lite större tank. Nypriset för Tracer är ungefär 10 000 kr högre än för kåplösa MT-07. En återkallelse har Yamaha utfärdat för MT-07. Den avser 1 168 exemplar tillverkade mellan juni och september 2014 vars positiva batterikabel kan hamna i kläm under sadeln och i värsta fall få isoleringen bortskavd och i allra värsta fall orsaka kortslutning och brand. Annars är MT-07 som de flesta japanska modeller med bara några år på nacken tillförlitliga som schweiziska urverk. Hur väl den motstår flitig användning under många långa säsonger i skandinaviskt klimat är ännu för tidigt att säga.
”Cage”-utförandet har visat sig vara fenomenalt för professionell stuntkörning. Du som helt enkelt gillar stuntstuket ska hålla utkik efter tilläggsnamnet Cage efter MT-07. Det innebär utökad originalspecifikation: skyddande rörram i flourocerande färg, justerbar fly screen (strålkastarkåpa) samt fälgar, kylar- och handtagsskydd i samma flourocerande färg. Även annan form på passagerarplatsen som underlättar stående wheelies.
Plus: Motorkaraktär. Priset. Körglädje.
Minus: Fjädringen håller inte samma höga kvalitet som resten av hojen.
Motortyp: Tvåcylindrig parallellmotor, 4-takt, vätskekyld, 4 vent/cyl, DOHC. Cylindervolym: 689 cm³. Borrning/slag: 80/68,6 mm. Kompression: 11,5:1. Effekt: 75 hk/9 000 rpm. Vridmoment: 68 Nm/6 500 rpm. Bränslesystem: Insprutning med 38 mm spjällhus. Koppling: Våt, flerskivig. Antal växlar: 6. Drivning: Kedja. Ram: Stålrör. Hjulbas: 1 400 mm. Sadelhöjd: 805 mm. Broms fram: Två skivor, 282 mm, fyrkolvsok. Broms bak: Enkel skiva, 245 mm, enkolvsok. Däck fram: 120/70 – 17. Däck bak: 180/55 – 17. Vikt utan bränsle: 182 kg. Bränslekapacitet: 14 liter.
Ducati Monster 696
Med 696-motor och det helt nya chassit kom Ducati Monster 2008. Dessförinnan hade den i stort sett varit tekniskt oförändrad sedan Monster 620 årsmodell 2001. Men 696 har ett helt annat chassi än både Monster 620 och 695: stålrörsram i fackverk och en bakram av aluminium. Svingen är en synnerligen fet konstruktion i aluminium och fäst direkt i motorblocket på typiskt Ducatimaner. Jämfört med MT-07 en mer påtagligt mekanisk upplevelse av det agrala slaget, vilket innebär pluspoäng för många. En del exemplar har återkallats för läckande bränslepump och bränsleslangar. Luftkylt muller från Bologna. Ifall senaste motorteknik är viktigt för dig kan du sluta läsa direkt. Ducatimotorn saknar både vätskekylning och fyrventilstoppar. Men den har en gång och ett ljud som Yamahan inte rår på.
Plus: Högt underhållningsvärde.Lågt vikt. Suveränt ljud.
Minus: Vibrationer på låga varv. Hög utväxling.
Motortyp: Tvåcylindrig vinkelmotor, 4-takt, luftkyld. Ventilmekanism: 2 vent/cyl, SOHC. Slagvolym: 696 cm³. Borrning/slag: 88/57,2 mm. Max effekt: 79 hk/9 000 rpm. Max vrid: 69 Nm/7 750 rpm. Koppling: Våt, flerskivig. Hjulbas/sadelhöjd: 1 450 mm/770 mm. Fulltankad vikt: 185 kg. Bränslekapacitet: 15 liter.
Kawasaki Z 750
Mellan årsmodell 2003–2012 tillverkade Kawasaki sin Z 750 och sålde kopiöst många exemplar av den här lyckade modellen med lågt pris, tillräckligt med pulver och linjer som tilltalade väldigt många. Bakom de oblyga formerna döljer sig enkel och beprövad teknik. Men driftsäkerheten är mycket hög och det är ytterst osannolikt att du får problem med din Z 750. Värt att veta är att uppdateringen till 2007 innebar hela 32 nya kilon (avgaskrav enligt Euro 3) som Kawasaki visserligen lyckades dölja förvånansvärt bra. Styrningen är mycket kvick och körställningen ger föraren en påtaglig känsla av kontroll. Precis som Ducati förlitar sig Kawasaki på driftsäker teknik från förr: Z 750-motorn är i grunden en ZX-9 R-spis från 1998 med 8,8 millimeters mindre borrning.
Plus: Mångsidig. Snabbsvängd.
Minus: Vikten. Gaffeln går inte att justera.
Motortyp: Fyrcylindrig radmotor, 4-takt, vätskekyld. Ventilmekanism: 4 vent/cyl, DOHC. Slagvolym: 748 cm³. Borrning/slag: 68,4/50,9 mm. Max effekt: 106 hk/10 500 rpm. Max vrid: 78 Nm/8 300 rpm. Koppling: Våt, flerskivig. Hjulbas/sadelhöjd: 1 440 mm/815 mm. Fulltankad vikt: 252 kg. Bränslekapacitet: 18,5 liter.
KTM 690 Duke
En rå landsvägsmotorcykel som har blivit den mest långlivade i märkets landsvägssortiment. I 690-utförande kom den som årsmodell 2012 och fick ganska snart sällskap av en syskonmodell med extra påkostade delar och tillägget R. Även om Duke 690 är en betydligt råare och mer obekväm upplevelse än någon av de andra modellerna på de här sidorna är 690 den mest bekväma Duke någonsin. Motorn är encylindrig men har nog med effekt för de mest kräsna bland sporthojsförare. Ditt val om du prioriterar hög kapacitet för offensiv körning och kan leva med kort räckvidd och vibrationer. Maxad hi-tech-stånka. För att vara en encylindrig motor är 690-spisen sensationellt stark. De 73 hästkrafterna är ett resultat av lättviktsmaterial som KTM har lyckats kombinera med hög hållfasthet. Imponerande!
Plus: Effekt. Temperament. Fjädring.
Minus: Vibrationer. Vindskydd.
Motortyp: 1-cyl, 4-takt, vätskekyld. Ventilmekanism: 4 vent/cyl, DOHC. Slagvolym: 690 cm³. Borrning/slag: 102/84,5 mm. Max effekt: 73 hk/7 500 rpm. Max vrid: 74 Nm/5 500 rpm. Koppling: Våt, flerskivig. Hjulbas/sadelhöjd: 1 466 mm/835 mm. Vikt utan bränsle: 148,5 kg. Bränslekapacitet: 14 liter.
Triumph Street Triple
Att jämföra MT-07 med den här brittiska landsvägsprojektilen är lite orättvist. Många kommer föredra Yamahan av olika skäl, men en objektiv bedömning placerar Street Triple före japanen i nästan alla avseenden. Den trecylindriga radmotorn på 675 kubik har sedan sin första årsmodell 2008 gjort Street Triple till en av våra stora favoriter. Modellen har en mycket ovanlig mångsidighet utan att för ett ögonblick bli tråkig. Triumph gjorde en stor återkallelse av årsmodell 2008–2009 avseende laddningsregulatorn. Kontrollera ifall det exemplar du är intresserad av omfattades och har åtgärdats. 675 magiska kubik. Här skulle det kunna stå väldigt mycket om en motor som är en av våra absoluta favoriter alla kategorier. En sällsam kombination av smidighet, explosivitet, välljud och tillförlitlighet. Specifikationen här nedan avser R-versionen.
Plus: Chassi. Motor.
Minus: Mjuk fjädring. ABS-funktionen är inte perfekt.
Motortyp: 3-cylindrig radmotor, 4-takt, vätskekyld. Ventilmekanism: 4 vent/cyl, DOHC. Slagvolym: 675 cm³. Borrning/slag: 74/52,3 mm. Max effekt: 106 hk/11 850 rpm. Max vrid: 68 Nm/9 750 rpm. Koppling: Våt, flerskivig. Hjulbas/sadelhöjd: 1 410 mm/820 mm. Fulltankad vikt: 183 kg. Bränslekapacitet: 17,4 liter.
