Racing kräver snabbhet, koncentration och engagemang. Konsekvenserna av ett misstag kan blir katastrofala, men desto oftare framför allt fysiskt och materiellt kännbara. Att köra fort på landsväg är oftast mindre intensivt och inte lika nära den absoluta gränsen, men eftersom miljön är mindre kontrollerad kan misstag och alltför mycket aggressivitet få betydligt mer katastrofala konsekvenser. Många som tävlar har helt valt bort landsvägskörning. För farligt, för många okända variabler och för lätt att ryckas med i höga hastigheter, menar de. De som använder landsvägen som en racingbana blir föga överraskande ofta brända av polisen, naturlagar eller den kalla, hårda verklighet som inte är anpassad för att kapa tiondelar. Samtidigt och som många av oss vet, kan en snabb tur längs favoritvägen vara det bästa sättet att ägna några lediga timmar. Allra bäst avnjuts de i Tempot.
Tempot fokuserar på motorcykelkontroll, inte så mycket på själva hastigheten. Acceleration med full gas och att bromsa i sista ögonblicket är inte grejen, vilket faktiskt eliminerar de två vanligaste orsakerna till singelolyckor med motorcykel. Kurvhastighet är däremot vad det handlar om och det innebär kraftfull och tydlig input i styret för att placera motorcykeln riktigt och i rätt vinkel in i kurvorna, utan att slösa varken värdefull tid eller asfalt. Eftersom gasen inte drogs i botten efter förra kurvan, krävs bara mycket lite om ens någon inbromsning. Det är inte ovanligt att köra med vår grupp utan att se ett bromsljus tändas under hela turen.
Om det ändå är nödvändigt att bromsa, görs det snabbt och hårt för att på så kort tid som möjligt få till rätt ingångshastighet. Att bromsa långt in i en kurva är liktydigt med att köra av vägen, ett tecken på att du anstränger dig för hårt – inte fick till din ingångshastighet eftersom du gasade för länge eller för mycket. Att hålla Tempot minskar ditt beroende av både gas och broms, som är så lätt att missbruka, och kräver att du finslipar din förmåga att bedöma kurvhastighet, vilken är den mest spännande aspekten av kvalificerad landsvägskörning.
Ditt körfält är din gräns
Att korsa mittlinjen, förutom vid omkörning, är oacceptabelt och ett tecken på att du anstränger dig för hårt för att hänga med. Även när du har fri sikt genom en vänsterkurva, håller du dig till höger om mittlinjen. Att hålla sig på höger sida av mittlinjen är mycket svårare än att bara räta ut varenda simpel vinkel och när hela gruppen är engagerad i den här intelligenta praktiken, eliminerar grupptryck och logik frestelsen att fuska. Även om man inte ska beskriva landsvägskörning i racingtermer, kan du betrakta ditt körfält som racerbanan. Att lämna ditt körfält är lika med en avåkning.
Exakt motorcykelkontroll gör att du använder varje millimeter av ditt körfält, ifall omständigheterna tillåter det. I kurvor med fri sikt och utan mötande trafik, gå då längst ut i det tänkta hörnet i ditt körfält innan kurvan, vänd relativt sent i detta hörn och accelerera vidare i ditt körfält. Du ska knappt nudda kanten på mittlinjen när din motorcykel byter riktning. Ge mycket tydlig – men smidig – input i styret för att minimera övergångstiden mellan upprätt och nedlägg. Ifall du vräker ner hojen kommer det märkas i chassit, som kan guppa till och göra att du hamnar på fel sida av mittlinjen. Eftersom du inte har laddat in i kurvan med full bromskraft, kan du gå på gasen tidigt, innan kurvans apex, vilket balanserar hojen och gör den redo för accelerationen ut.
Ofta tillåter inte omständigheterna att du använder körfältet fullt ut, från linje till linje och tillbaka igen. Skymda hörn, mötande trafik och grus är sånt som kräver en lite mer konservativ körstil, så ge dig själv när det behövs en meters marginal, särskilt till körfältets vänstra kant där mötande trafik kan bli livsfarlig. Se helt enkelt till att flytta punkten där du svänger in i en skymd höger, så att det sker en meter tidigare och vid skymda vänsterkurvor, placera dig en bit in i ditt körfält för att undvika kollision med mötande trafik som touchar mittlinjen. Eftersom du håller Tempot och inte kör fullt, ger dina kontrollerade ingångar extra tid att hantera plötsligt grus eller annat skräp i körfältet; spår efter bilars yttre hjulpar är vanligtvis det renaste genom en kurva med skitig asfalt, eftersom det hjulparet trycker hårdast mot vägen och friktionen gör att smutsen gnids bort från asfalten, så sikta på den linjen.
En bra ledare, villiga följare
Landsvägen är inte en racingbana och det krävs verkligen ödmjukhet, självsäkerhet och självdisciplin för att vara lojal med ett sådant konstaterande. Ledaren bestämmer takten och håller i sina backspeglar koll efter tecken på ojämnhet i ledet bakom: någon som använder raksträckor för att komma ikapp, en annan som korsar mittlinjen eller någon ytterligare som hänger vid sidan av motorcykeln i kurvorna. Om ledaren drar iväg, saktar denne helt enkelt ner något på rakorna, men fortsätter att njuta av hög kurvhastighet, vilket minskar luckorna utan att något av det roliga går förlorat. Den lilla grupp på tre eller fyra förare som jag kör med är så harmonisk att tempot inte förändras, oavsett vem som leder. Ledningen skiftar ibland genom ett snabbt handtecken, aldrig genom att någon kör om för att visa sig på styva linan. Tro inget annat än att körningen är inspirerad och snabb i kurvorna. Vem som helst med en högerarm kan köra full gas på rakorna; det är skickligheten i kurvorna som avgör ifall Tempot blir intressant.
Avstånd mellan varje förare är relativt långt och eftersom raksträckor avverkas i relativt lugnt tempo, blir dessa perfekta möjligheter att justera alltför stora luckor. Att hålla en del avstånd fyller flera syften, förutom att det är säkrare. Det minskar risken för stenskott och ingen polis skulle få för sig att något som liknar tävling pågår. Tempots stil att inte hänga vid sidan av hojen i kurvorna minskar också intrycket att man verkligen satsar fullt och ger allmänheten ett intryck av mognad och sensibilitet. Det finns en klar utmaning i att köra snabbt genom kurvorna samtidigt som du sitter rakt upp och ner på din hoj.
Inskolning av nya förare kan ta en del tid eftersom Tempot leder till mycket höga kurvhastigheter och nykomlingar ofta är benägna att ge full gas i utgångarna, för att kompensera vad de förlorar i ingångarna. Vår grupp kör drastiskt mycket långsammare när en ny förare ansluter, eftersom vår teknik med måttlig fart längs raksträckorna och inga bromsar kan suga in de omedvetna och orsaka den vanligaste singelolyckan med motorcykel. Ifall du har en ny förare bakom dig som lär sig Tempot, tryck lätt på bromsen i god tid före varje kurva som en vänlig varning och se till att det inte föreligger någon press att hålla samma tempo som de mer vana.
Det pågår en hel del kommunikation när vi håller Tempot. En fot lyft från fotpinnen betyder skräp på vägen och alla avsikter att sakta ner eller svänga signaleras i förväg med vänster hand och arm. Blinkers används vid byte av riktning och omkörning. En vinkande vänsterhand för att tacka bilar som håller åt höger och underlättar för motorcyklister att köra förbi. Eftersom du inte har ett dödmansgrepp om handleden (som bryter tändningen ifall handen lyfts), är din vänstra hand också fri att vinka till mötande förare, något som verkar ha blivit omodernt men som vi skulle vilja se mer av. Ifall du tycker det verkar som att Tempot är ett avkopplande och prestigelöst sätt att köra i en grupp, så har du rätt.
Slappna av och lägg ner
Jag tillbringar hellre en söndag längs hojvägar i Tempot än en söndag på racerbana, så roligt är det. Motstyrning är vad det handlar om; mjuk men tydlig input i styret vidarebefordrad till däckens kontaktytor via en styv sporthojsram. Att hålla Tempot är verkligen vad motorcykeltillverkarna hade i åtanke när sporthojar utvecklades för landsväg.
Men den viktigaste aspekten av att köra i Tempot är inte motorcykeln, eftersom du kan hålla Tempot i sadeln på praktiskt taget vad som helst som helst som kan ta sig genom en kurva. Den viktigaste aspekten är attityd. Att inse att kompisen framför dig inte är en konkurrent, att respektera andras rätt att ibland leda gruppen och att ge cred för deras färdigheter. Du behöver tillräcklig mognad för att begränsa din fart på raksträckor för att hålla ihop gruppen och intelligens nog för att inse att sånt som hör hemma på bandagar, sena inbromsningar och att varva till rött, framför allt fjärmar oss från allmänheten och polisen och i värsta fall innebär ett brysk möte med naturlagarna. När gruppen har hållit Tempot fram till destinationen, känner sig ingen överkörd eller i behov av att på vägen tillbaks visa var skåpet ska stå. Ifall du har något att bevisa, åk till en racerbana.
På en racerbana mäts din hastighet i sekunder och i närkontakt med andra. Aggressivitet och beslutsamhet gynnar ofta dina resultat. Vid kvalificerad landsvägskörning är den enda måttstocken mängden njutning, inte varvtider, placeringar eller ifrånkörda konkurrenter. Skillnaderna är enorma men lätta att glömma för förare som ännu inte har upptäckt renheten i Tempots kurvtagning och gruppgemenskap. Fullt på racerbanan. Tempot på landsvägen.
“The Pace” publicerades för första gången i novembernumret av Motorcyclist 1991.
