På stan, vid en skräm, i trafiken, på jobbet. Överallt och hela tiden gör människor det. Även andra, men inte lika effektivt som människor, som även gör det när vi ser saker. Alltså sånt som inte är personer, utan till exempel motorcyklar, hus, verktyg och kläder. Drar slutsatser av det vi ser, så att vi kan förhålla oss till det på ett så funktionellt sätt som möjligt. Till exempel gör vi ett val ifall två hammare ligger framför oss och den ena ger intryck av att vara bäst lämpad för uppgiften. Det var ett konkret och tydligt exempel som omfattade föremål, inte personer.
Vad som förvånar och förfärar många är att människor gör i stort sett likadana värderingar av föremål som de gör av personer. Och att egenskaper som människor värderar högt avseende föremål, också värderas högt avseende personer. Vanligt nu är att uppge att det där kanske gäller andra, men inte mig. Det är en reaktion som är så vanlig att den fick den nyligen avlidne nobelpristagaren Daniel Kahneman att skriva om det omöjliga i att undervisa människor i psykologi. Tyvärr tror nämligen de allra flesta att de är undantag från generella principer för mänskliga beteenden, ifall principen inte stämmer med deras självuppfattning. Den reaktionen stämmer perfekt med vad som är välkänt om grundläggande motiv för sociala beteenden, där självförbättring är en av de tre allra vanligaste reaktionerna. Kontroll och förståelse är de andra två.
Dra slutsatser av det vi ser således. Av mycket högt evolutionärt värde har det varit, att människor ofta gör detta med relativt hög grad av träffsäkerhet. Chansen att överleva och reproducera sina gener har varit mycket större för den som ofta gör detta, än för den som ofta gör det med låg grad av träffsäkerhet. Vad vi gör jämt och ständigt är nämligen att bedöma vem som är vän och fiende. Psykologer talar om egenskapen värme. Den är vad vi allra först försöker bedöma när vi ser konturerna av en annan person. Eller av ett föremål. Och det sker omedvetet och blixtsnabbt. Föreställ dig att det är mörkt, att du närmar dig en gångtunnel och ser konturerna av en annan person som du kommer möta i tunneln. Det första som människor försöker avgöra är kön, alltså huruvida den andre är man eller kvinna. Den bedömningen görs på mindre än en sekund. Därefter finns vidare kännetecken som ger värdefull information för blixtsnabb bedömning av värme: ålder, kläder, rörelse, ljud. Vår personlighet kommer i hög grad avgöra hur vi bedömer informationen och anpassar oss. Ifall vi bedömer att den andre är kvinna och äldre, räcker det oftast för att avgöra hur vi ska anpassa oss. De flesta bedömer att kvinna och äldre motsvarar hög grad av värme. Ifall vi istället drar slutsatsen att det rör sig om en yngre man som bär hoodie, gör vi mycket annorlunda bedömningar avseende värme och hur vi behöver anpassa oss.
Många skulle här påpeka att det rör sig om förutfattade meningar och fördomar. Att människor framför allt är goda och kapabla att fatta medvetna och förnuftiga beslut. Det är en vanlig reaktion och ett beteende som i vår samtid kanske ryms inom beskrivningen av så kallad cancelkultur. Det är en taktik med lång historia som internet troligen har gjort mer effektiv och lättare att praktisera. Här försöker vi vara så lite påverkade av cancelkultur som möjligt och vill att du som läser den här texten förhåller dig kritisk till den, jämför med andra källor och skapar dig en egen uppfattning.
Först värme således, så att vi kan avgöra ifall vi har att göra med en vän eller fiende. Efter den första blixtsnabba bedömningen gör vi en lika blixtsnabb andra bedömning: kompetens. I vad mån kan den andre omsätta sin potential i handling? Om det och hur bedömningen av värme och kompetens påvekar vår uppfattning av motorcyklar skriver vi mer om i Del 2 om social perception.
