Att gräset är grönare på andra sidan är ett ordstäv med viss legitimitet. Det där som ligger bortom vår horisont och som vi blott kan önska oss, det idealiserar vi gärna. Japanska motorcyklar som såldes blott i Japan och möjligen på ett par andra marknader tillhör det där gräset på andra sidan. Här kan du se på och läsa om några av dem.
Honda MVX 250 F
Varken den styrmonterade kåpan eller den inkapslade skivbromsen fram är vad som gör den här Hondan så ovanlig. Trecylindrig tvåtakts-vinkelmotor däremot, det är ovanligt. Och så vitt vi vet har blott och enbart Honda tillhandahållit det i en serieproducerad landsvägsmotorcykel. Såldes som årsmodell 1983 och 1984 innan den togs ur produktion.
Honda VFR 400 Z
Det mindre syskonet till Honda RC30 har varit en mycket populär modell som tillverkades och såldes i betydligt större volymer än sitt 750-kubiks-syskon. Men den med blott underkåpa bestyckade Z-versionen är inte lika välkänd.
Honda 25V Xelvis
Tillägget till modellbeteckningen användes när King of Rock and Roll hade varit död i drygt tio år och kan alltså knappast antas vara en hyllning till denne. Missriktad hade en sådan i så fall möjligen varit, eftersom den här motorcykeln med sina två cylindrar och 249 kubik är måttfullheten själv. Tillverkades 1991 och 1992.
Honda XR Baja
Troligen funktionellt och något som många motorcyklar skulle behöva, men ett smärre estetiskt problem, skulle en del mena om den här Hondans belysning. Arrangemanget är inte desto mindre en trovärdig replika av många motorcyklar som tävlar i det populära loppet på den kaliforniska halvön, som Honda har vunnit många gånger sedan starten 1967.
Kawasaki KR 250
Sällan skådad på andra vägar än japanska och brittiska, är denna Kawasaki som tillverkades under flera år från och med 1984. Kawasaki överförde sitt kännetecknande arrangemang av två parallella cylindrar på längden, från racing till den här landsvägsmodellen.
Man får anta att förarens gluteus maximus fick utomordentligt stöd vid acceleration och hoppas att förstärkningen av svingarmen var lika effektiv som nödvändig.
Honda CBR 250 RR och CBR 400 RR
Ingen av dessa föregångare till Honda CBR 900 RR exporterades tyvärr officiellt till Europa eller USA. Enstaka privatimporterade och välanvända exemplar finns att köpa på tyska och brittiska sajter. En intressant observation är hur vanligt det är att de modeller som blev förebilder och storsäljare både i Sverige och många andra delar av världen, utvecklades ur betydligt mindre versioner som fick ta alla risker med att vara först.
Yamaha AG 200
Att Yamaha inte skulle ha kunskap om praktiska detaljer avvisas lätt med bilden av AG 200. Notera sidostöd – med rejäl förstoring av dess anläggningsyta mot underlaget – på höger sida, vilket lär innebära att det även finns ett på den vänstra traditionellt valda sidan för stöd, så att föraren kan ställa ifrån sig sin AG åt det håll som omständigheterna råkar tillåta. Rejäla stänkskydd på stänkskärmarnas slut och skydd för handreglagen på styret är andra tecken på praktisk omtanke om föraren. Inkapslad drivkedja förlänger dess liv väsentligen. Trumbromsar både bak och fram är mindre utsatta för yttre element än skivor och kräver mindre underhåll.
Honda FTR 223
Skenbart anonym är Hondas FTR 223. Strikt luftkyld encylindrig fyrtaktare med påtagligt spinkigt avgasrör och vore det inte för tändhattens och den bakre fjäderns färgaccenter kunde man ta Hondan för en statlig stealthmotorcykel. Framdäckets bredd och profil – och förstås modellbeteckningen – avslöjar att det rör sig om en serieproducerad skapelse inspirerad av flat track racing. Togs ur produktion för knappt tio år sedan och fick tyvärr ingen efterträdare med större och möjligen renare motor.
Yamaha GT 80 II
Kanske för att länder utanför Japan gjorde motorcyklar över 50 kubik lika svårtillgängliga som stora motorcyklar, ser man ytterst sällan Yamaha GT 80 i USA, Norge eller Tyskland. Synd eftersom det bör ha varit en ytterst kompetent och mångsidig hoj vars högt dragna avgassystem och generösa sadel troligen hade tilltalat många.
