Vid tiden när den skrevs och när den gavs ut första gången, är det sant att ”On the road” var en ovanlig bok. Enligt legenden skrev Jack Kerouac den under tre veckor i april 1951, inspirerad av flera bilresor som han genomfört åren innan tillsammans med sin kompis Neal Cassady. Den publicerades först sex år senare och blev allra först väl omskriven, men fick därefter framför allt negativ kritik. Med tiden har ”På drift” (som den heter i svensk översättning) blivit en av de mest välkända litterära klassikerna och kanske givit namn åt det som nuförtiden kallas ”roadtrip”. En läsning av boken 2025 med förhoppningen att den ska inspirera till upptäckter och insikter under resor, är framför allt en besvikelse. Både språket och innehållet är tydligt bundet till sin samtid och föga relevant – eller ens underhållande – ett par decennier in i 2000-talet. För den som söker litteratur som kan öka förmåga och motivation för en resenär att göra inre och yttre upptäckter finns många bättre böcker. Faktum är att undertecknad för den med stor reslust hellre skulle rekommendera de flesta av Jules Verne böcker. Ifall detta låter som alltför stor frånvaro av hyllande omdömen jämfört med den plats som boken faktiskt har i litteraturhistoriska sammanhang, vill undertecknad framhålla bokens förmåga att vara relevant 2025. I det avseende torde det vara tämligen okontroversiellt att kalla läsningen både långtråkig och inaktuell. Den har åldrats ungefär lika bra som den vid sin publicering oerhört komiska boken Tre män i en båt.
