Första generationen – ”Kick start my heart!”
Om det var tur eller skicklighet som fick KTM att lansera en landsvägsanpassad Supermotard vid precis rätt tillfälle lär vi aldrig få veta, men det var både modigt och lyckat. Det var på hösten 1993 som mc-tillverkaren från Mattighofen visade en konceptmodell vars utseende och specifikation ingen någonsin hade sett på en och samma motorykel tidigare: en enduro med breda 17-tumsfälgar, stor bromsskiva och drag från en sporthoj. Resten är som det heter historia och KTM Duke är nu inne på sin trettonde säsong i sitt tredje utförande – marknadens enda encylindriga streetfigher. För dig som har ett intensivt förhållande till motorcyklar men trivs bäst under 200 km/h när du kör runt stan finns knappast något roligare alternativ. Frågan är vilken Duke som är mest du. Tidigt 1990-tal var det inte många motorcyklister som hade hört talas om Supermotard. Duke skulle ändra på den saken en gång för alla. Konceptmodellen som KTM visade på mässorna 1993 liknade ingenting som de japanska eller europeiska tillverkarna någonsin hade skapat. Möjligen med undantag för Yamaha TDR 250 från 1988, men den hade stora hjul och en tvåcylindrig tvåtaktsmotor. KTM hade en helt annorlunda infallsvinkel med Duke. De positiva reaktionerna på konceptmodellen var så överväldigande att fabriken startade serieproduktionen omgående och började leverera KTM Duke som årsmodell 1994. För att komma så snabbt ur startblocken baserade KTM i stor utsträckning den nya modellen på delar från befintliga modeller. Ramen kom från märkets enduroserie men för att ge den ett lite mer landsvägsmässigt utseende fick Duke en polerad aluminumsving. Tanken på knappt 12 liter, kylarvingarna och de bakre sidopanelerna togs också från enduroserien. Det som ändå gav Duke ett eget och distinkt aggressivt utseende var fronten med de dubbla strålkastarna. Något av en tidig Triumph Speed Triple. En Batomobike. Motorn på 609 kubik var inte alls anpassad för landsvägsbruk och vibrerade kraftigt. Antingen tyckte man att det var charmigt och rått på ett positivt vis, eller att domnade fingrar och tår var en för stor uppoffring för att känna sig som en buse på två hjul. Till 1995 fick Duke dekompressionsautomatik och såldes enbart i svart. Fler uppdateringar kom till årsmodell 1996: elstart, nytt motorblock med dubbla oljepumpar och digital tändning. Årets färg var gul. 1997 var enda förändringen katalysator och att Duke var helsvart. 1998 blev sista årsmodellen innan andra generationen Duke. Motorn var den som skulle användas i nästa generation och hade en ny vevaxel som ökade slaglängden med 2 millimeter till 625 kubik. 1998 års färg var orange. Duke av första generationen är en motorcykel som visar sig från sin bästa sida när den körs hårt och föraren petar flitigt med växelpedalen för att hålla varvet mellan 5 000 och 8 000. Eller som KTM uttryckte det i reklamen: ”Ingen motorcykel för veklingar.”
Plus: Hojen hetsar föraren att köra aktivt. Helt unik design. Fin frambroms.
Minus: 609-kubiksstånkan vibrerar kraftigt. Bara kickstart före 1996 års modell. Bred.
Motortyp: Encylindrig, 4-takt, vätskekyld, 4 vent/cyl, SOHC. Cylindervolym: 609 cm³. Borrning/slag: 101/76 mm. Kompression: 10,4:1. Effekt: 55 hk/7 000 rpm. Vridmoment: 60 Nm/5 500 rpm. Bränslesystem: Förgasare (Dell’Orto) med 40 mm diameter. Koppling: Våt, flerskivig. Antal växlar: 5. Drivning: Kedja. Ram: Stålrör. Sadelhöjd: 894 mm. Broms fram: En skiva, 320 mm, fyrkolvsok. Broms bak: Enkel skiva, 220 mm, enkolvsok. Däck fram: 120/70 – 17. Däck bak: 160/60 – 17. Vikt utan bränsle: 145 kg. Bränslekapacitet: 10,3 liter.
Andra generationen – Mer landsväg och mindre vikt
”Duke II” kallade KTM rätt och slätt andra generationen Duke som lanserades till säsongen 1999 och fick ännu fler landsvägsattribut. Andra generationen Duke var visserligen helt ny men ändå mycket lik första generationen. Precis som Duke från 1994 var Duke II baserad på befintliga delar från KTM:s enduromodeller och utrustad med visuella och tekniska hjälpmedel för att understryka landsvägsegenskaperna. Duke II har starkare motor, lättare chassi och ny design. LC4-motorn med beteckningen 640 är i själva verket på 625 kubik och började användas redan i sista årsmodellen av Duke av första generationen, årsmodell 1998. KTM uppger 55 hästkrafter och från 3 500 varv drar motorn starkt hela vägen upp till rödmarkeringen vid 8 500. Det vibrerar kraftigt vid alla varvtal och om du inte är van vid cross- eller enduromotorer kommer du behöva tid för att habituera, eller välja en annan modell med mer civiliserad motor. Den inverterade gaffeln från WP har 43 millimeters innerben och justering av kompression i ena benet och justering av returdämpning i det andra. Fjäderförspänningen går däremot inte att justera. WP-bakdämparen är däremot fullt justerbar. Jämfört med KTM:s verkliga supermotardmodeller har Duke II en tydlig tendens att vilja resa sig upp när den bromsas under nedlägg. Och när den körs riktigt hårt och nedläggen blir kraftiga, hamnar benen i vägen för styret eftersom det sitter alltför nära föraren. Första generationens trådekrade fälgar ersattes på Duke II med gjutna tolvekrade fälgar och tillsammans med dubbla ljuddämpare under sätet och två små vertikalt arrangerade projektorstrålkastare i den kilformade fronten blev det visuella intrycket mer slimmat och landsvägsorienterat. I själva verket var komforten inte ett dugg förbättrad, men den nya designen förmedlar effektivt den viktminskning på 11 kilo som KTM åstadkom med det nya chassit. Duke II är inte anpassad för offensiv körning på bana, utan är en mycket körglad encylindrig landsvägs hoj – med generöst vibrerande motor. Rått och häftigt eller hopplöst primitivt, det kan bara du avgöra. Om du anpassar och vänjer dig väntar högtidsstunder på smala och kurviga vägar där de allra flesta kör betydligt snabbare med en 10 år gammal Duke än med en ny Panigale. Just detta accentuerar det allra bästa med KTM Duke II, den gör det mycket lätt att ha väldigt roligt.
Plus: Mycket hög rolighetsfaktor när den körs aktivt på landsväg. Fantastisk wheeliehoj. Elstart.
Minus: Kraftiga vibrationer trots balansaxel. Usel passagerarplats och stenhård sadel. Vag känsla från framhjulet.
Motortyp: Encylindrig, 4-takt, vätskekyld, 4 vent/cyl, SOHC. Cylindervolym: 625 cm³. Borrning/slag: 101/78 mm. Kompression: 11,5:1. Effekt: 55 hk/7 000 rpm. Vridmoment: 60 Nm/5 500 rpm. Bränslesystem: Förgasare (Mikuni) med 40 mm diameter. Koppling: Våt, flerskivig. Antal växlar: 5. Drivning: Kedja. Ram: Stålrör. Hjulbas: 1 460 mm. Sadelhöjd: 860 mm. Broms fram: En skiva, 320 mm, fyrkolvsok. Broms bak: Enkel skiva, 220 mm, enkolvsok. Däck fram: 120/70 – 17. Däck bak: 160/60 – 17. Vikt utan bränsle: 145 kg. Bränslekapacitet: 11,3 liter.
Tredje generationen – Eget chassi och 66 hästar
Till säsongen 2008 fick Duke för första gången ett helt eget chassi och samtidigt en motor som var starkare än många lika stora tvåcylindriga konkurrenter. Efter nio säsonger utan några större förändringar var det hög tid för KTM att matcha Duke mot de konkurrenter som faktiskt hade dykt upp på marknaden och tagit andelar av det segment där hertigen länge varit ensam herre på täppan. För första gången började KTM från början och gav Duke ett unikt chassi där både ram, sving och fjädring designades och anpassades specifikt för modellen och det användningsområde man ville muta in ännu tydligare: korta men snabba transporter på vägar med mycket kurvor. Den nya ramen ritades så att Duke generation tre blev väldigt smal över midjan och till fullo drog nytta av den encylindriga motorkonfigurationen för att ge föraren en tydlig känsla av kontroll och integration med motorcykeln. Körställningen är visserligen relativt bekväm med armarna i vilsam vinkel från kroppen och fötterna förvånansvärt långt fram, men eftersom sadeln är stenhård och förarens överkropp tar emot all fartvind förblir varje tanke på att välja motorvägen eller köra mer än fem mil utan paus just bara en tanke. Motorn är en riktig fullträff som känns lika stark genom hela registret ända från tomgång. Hela 66 hästkrafter uppmätt bakhjulet är en fantastisk siffra för en encylindrig motor och extra imponerande när bränsleförbrukningen ligger på 0,5 liter / mil vid blandad körning. KTM Duke från och med 2008 är en hejdlöst rolig körmaskin med ett ganska smalt användningsområde för dig som vet vad du vill.
Plus: Fjädringen klarar av riktigt hård körning. Mycket stark encylindrig motor. Bett och känsla i Brembo-oket.
Minus: Bristfällig komfort. Mycket tydligt inriktad på aktiv körning, fin- eller långkörning fungerar illa.
Motortyp: Encylindrig, 4-takt, vätskekyld, 4 vent/cyl, SOHC. Cylindervolym: 654 cm³. Borrning/slag: 102/80 mm. Kompression: 11,8:1. Effekt: 65 hk/7 500 rpm. Vridmoment: 65 Nm/6 550 rpm. Bränslesystem: Insprutning med 46 mm spjällhus. Koppling: Våt, flerskivig. Antal växlar: 6. Drivning: Kedja. Ram: Stålrör. Hjulbas: 1 472 mm. Sadelhöjd: 865 mm. Broms fram: En skiva, 320 mm, fyrkolvsok. Broms bak: Enkel skiva, 240 mm, enkolvsok. Däck fram: 120/70 – 17. Däck bak: 160/60 – 17. Vikt utan bränsle: 148,5 kilo. Bränslekapacitet: 11,3 liter.
