Blixtrande acceleration, aggressiva linjer och ett arv från 1970- och 1990-talets snabbaste hojar. Z är en bokstav med en mycket speciell plats i Kawasakis historia. 1972 lanserades Z1 och slog undan fötterna på Honda som några år tidigare hade brutit de brittiska märkenas dominans med CB 750. Kawasaki Z1 hade en motor på hela 903 kubik, dubbla överliggande kamaxlar och 82 hästkrafter. Hondan hade inte en chans och det skulle dröja mer än femton år innan någon kunde slå Kawasaki på fingrarna i acceleration. 1977 gjorde modellbeteckningen Z 1000 debut och 33 år senare gjorde modellen som är avbildad här entré. Det extremt nedvinklade och utdragna frontpartiet hyser två strålkastare som ger Z1 en bred ljusbild. Motorn är en rejält beprövad konstruktion vars inre har sitt ursprung i ZX-9 R från 1998. Den ursprungliga cylindervolymen på 899 kubik förstorades först till 953 kubik för den första generationen Z 1000 till säsongen 2003. Därefter förstorades den ytterligare till 1 043 kubik till andra generationen som kom till säsongen 2010. Denna andra generation har en ny motor som är betydligt mer långslagig och därmed ett annorlunda effektregister.
Driftsäkerheten är mycket hög; motorn är känd för att inte krångla och du behöver inte krypa runt för att leta efter läckage eller lyssna efter missljud. Men Kawasaki utfärdade faktiskt en återkallelse sommaren 2010 för det årets modell avseende den vänstra främre bromsslangen som under olyckliga omständigheter kunde komma i kontakt med bromsskivan – och börja läcka. Ägare av berörda exemplar ska ha blivit kontaktade av Kawasaki för åtgärd.
”Vi har inte upptäckt några typiska fel alls på Z 1000”, säger Tobbe på Svenska motorcykelaktiebolaget i Järfälla.
”Det är ju en gammal beprövad konstruktion. Kom ju redan 1998, även om den har moderniserats lite. En bra grej är att Kawasaki har förlängt serviceintervallet på ventilerna till 4000 mil. Tändstiften ska däremot bytas vid tolvhundra mil och det är lite bökigt. Ett råd: man köper de gamla ägarna, så köp med omdöme.”
Utväxlingen kan uppfattas som lite låg jämfört med andra modeller med tusenkubiksmotor, men det här har fördelen att Z1000 är fenomenalt accelerationssnabb. Att utväxling kan vara helt avgörande visar en jämförelse med Ducati Streetfighter och Aprilia Tuono. De italienska modellerna har betydligt fler häskrafter och väger mindre än Kawasakin, men likväl hamnar de ohjälpligt efter den japanska motorcykeln vid acceleration från 60 upp till 160 km/h. Den låga utväxlingen gör att toppfarten inte är lika hög som de italienska hojarnas, men du kanske kan nöja dig med 240 km/h (då visar mätaren 255)? Kawasakis radfyra har i ärliga mätningar visat sig lämna 126 hästkrafter och 103 Newtonmeter på bakhjulet. Motorn har ett mycket jämnt register och ger blixtrande acceleration på fjärde växeln. Z1000 har prydlig och användarvänlig excentrisk spänning av kedjan, ett arv från ZX-modellerna från slutet av 1980-talet. Förutom att det är snyggt slipper du kolla att du har justerat lika mycket på båda sidor. Körställningen är bekväm, rymlig och upprätt. Fotpinnarna är relativt lågt placerade, vilket gynnar komforten men gör att de skrapar i vid inspirerad körning på landsväg och desto mer vid bankörning, Det är priset du får betala för att behålla blodgenomströmningen i benen. När du sitter och trivs i sadeln sneglar du ner på en ganska annorlunda instrumentering. Det sexkantiga mätarhuset är heldigitalt och täckt av ett gult glas. Det ser ganska coolt ut, men där saknas sånt praktiskt som växelläge, körsträcka till tom tank och temperatur. Fjädringen bak är horisontellt monterad, vilket Kawasaki menar gynnar viktcentrering och håller stötdämparen så långt ifrån det varma avgassystemet som möjligt. En av svagheterna med Z1 är just fjädringen bak; den blir gungig vid inspirerad körning och tillsammans med ABS-bromsarna som tillåter att bakhjulet lyfter vid inbromsning blir kraftiga inbromsningar inte lika stabila som med till exempel Triumph Speed Triple. En ersättningsstötdämpare går att hitta från 4 700 kr.
Även om chassit inte är helt perfekt så är Z1000 från och med 2010 en enorm förbättring jämfört med Z1000 som tillverkades mellan 2003–2009. Den senare modellens kraftiga aluminumram är en helt ny och en avsevärt stadigare konstruktion. Detta gäller även den justerbara framgaffeln och de originalmonterade ABS-bromsarna. Om plånboken tillåter bör ett val mellan dessa två versioner utfalla till den senare modellens fördel: den är bättre i samtliga avseenden. 53066028213T är artikelnumret till det ormskinnsmönstrade sätet som får en Z1000 att se riktigt elak ut. 2014 års modell av Z1000 genomgick en både yttre och inre uppdatering som var så omfattande att den inte omfattas av den här texten.
Plus: Acceleration. Är både lättkörd och bekväm. Hög driftsäkerhet.
Minus: Mjuk fjädring vid riktigt forcerad körning. Markfrigången.
Motortyp: Fyrcylindrig radmotor, 4-takt, vätskekyld, 4 vent/cyl, DOHC. Cylindervolym: 1 043 cm³. Borrning/slag: 77/56 mm. Kompression: 11,8:1. Effekt: 138 hk/9 600 rpm. Vridmoment: 110 Nm/7 800 rpm. Bränslesystem: Insprutning med fyra 38 mm spjällhus. Koppling: Våt, flerskivig. Växlar: 6. Drivning: Kedja. Ram: Aluminium. Hjulbas: 1 440 mm. Sadelhöjd: 815 mm. Broms fram: Två 300 mm-skivor, fyrkolvsok. Broms bak: 250 mm-skiva, enkolvsok. Däck fram: 120/70 – 17. Däck bak: 190/55 – 17. Fulltankad vikt: 230 kg. Bränslekapacitet: 15 liter.
Honda CB 1000 R
Hondas alternativ i den stora streetfighterklassen är CB 1000 R som på pappret har många likheter med Kawasaki Z1: fyrcylindrig radmotor, civiliserat uppträdande och förfinad teknik. Men Hondan har enkelsving och ett lite lägre effektuttag än Z1 – 113 uppmätta bakhjulshästkrafter (och 92 Newtonmeter) jämfört med Kawasakins 126. Hondan är en mycket lättkörd och sympatisk motorcykel som saknar uppenbara brister. Suveränt smidig insprutning. Några tekniska svagheter att titta efter vid ett begagnatköp av CB 1000 R finns inte heller. Det är alltså bara dina personliga preferenser i fråga om utseende och karaktär som skulle motivera ett annat val. En typisk japansk radfyra som spinner ännu mjukare än vanligt eftersom Honda har fått till insprutningen alldeles perfekt.
Plus: Både rolig och lättkörd. Stadig och lättsvängd. Fina ABS-bromsar. Smal tank.
Minus: Inte samma toppeffekt som de starkaste i klassen.
Motortyp: Fyrcylindrig radmotor, 4-takt, vätskekyld, 4 vent/cyl, DOHC. Cylindervolym: 998 cm³. Borrning/slag: 75/56,5 mm. Kompression: 11,2:1. Effekt: 123 hk/10 000 rpm. Vridmoment: 100 Nm/8 000 rpm. Bränslesystem: Insprutning med fyra 36 mm spjällhus. Koppling: Våt, flerskivig. Växlar: 6. Drivning: Kedja. Ram: Aluminium. Hjulbas: 1 445 mm. Sadelhöjd: 828 mm. Broms fram: Två 310 mm-skivor, trekolvsok. Broms bak: 256 mm-skiva, tvåkolvsok. Däck fram: 120/70 – 17. Däck bak: 180/50 – 17. Fulltankad vikt: 217 kg. Bränslekapacitet: 17 liter.
KTM 990 SuperDuke
Den här extremt underhållande och skamlösa motorcykeln från Österrike kom som årsmodell 2005. SuperDuke byggdes av välbeprövad teknik och är en i huvudsak tillförlitlig konstruktion. 2007 fick motorn insprutning, bränsletanken växte från 15,5 till 18 liter och formerna blev mer kantiga. En känd svaghet är tätningen vid vattenpumpen där ett par o-ringar kan släppa förbi vatten och behöva bytas ut. När du inspekterar ett exemplar, låt motorn gå och titta på höger sida efter vattenläckage. Om du gillar att sitta länge i sadeln finns det mer bekväma alternativ än SuperDuke. Det aggressiva utseendet går inte riktigt igen i motorns uppträdande. 105 hästkrafter och 91 Newtonmeter på bakhjulet är långt ifrån klassledande. 233 km/h i ärlig toppfart.
Plus: Riktigt underhållande. Snabbstyrd.
Minus: Ryckig insprutning. Vibrationer.
Motortyp: Tvåcylindrig vinkelmotor, 4-takt, vätskekyld, 4 vent/cyl, DOHC. Cylindervolym: 999,8 cm³. Borrning/slag: 101/62,4 mm. Kompression: 11,5:1. Effekt: 120 hk/9 000 rpm. Vridmoment: 100 Nm/7 000 rpm. Bränslesystem: Insprutning med två 48 mm spjällhus. Koppling: Våt, flerskivig. Växlar: 6. Drivning: Kedja. Ram: Stålrör. Hjulbas: 1 438 mm. Sadelhöjd: 855 mm. Broms fram: Två 320 mm-skivor, fyrkolvsok. Broms bak: 240 mm-skiva, enkolvsok. Däck fram: 120/70 – 17. Däck bak: 190/55 – 17. Vikt utan bränsle: 186 kg. Bränslekapacitet: 18 liter.
Triumph Speed Triple
Speed Triple har funnits i Triumphs modellprogram sedan 1994 och genomgått två genomgripande förnyelser. Tredje generationen tillverkades mellan 2005 och 2010 och är en riktigt underhållande och kompetent streetfighter. Den trecylindriga radmotorn har gott om kraft i hela registret och har gott om det som brukar kallas för själ och karaktär. I ärliga mätningar har Speed Triple årsmodell 2010 lämnat 122 hästkrafter och 101 Newtonmeter på bakhjulet. Det har räckt till en toppfart på 247 km/h. Årsmodell 2008 fick nya fälgar, svarta gaffelben, bromsok från Brembo och lättare kosmetiska förändringar. Den som vill hitta fel på Speed Triple kan hävda att passagerarplatsen är väl enkel och att motorn saknar spets. 2011 kom en omfattande uppgradering.
Plus: Lättkörd. Härlig motor.
Minus: Passagerarplatsen. Fjädringen något mjuk.
Motortyp: Trecylindrig radmotor, 4-takt, vätskekyld, 4 vent/cyl, DOHC. Cylindervolym: 1 050 cm³. Borrning/slag: 79/71,4 mm. Kompression: 12,0:1. Effekt: 131 hk/9 100 rpm. Vridmoment: 105 Nm/5 100 rpm. Bränslesystem: Insprutning med tre 46 mm spjällhus (Keihin). Koppling: Våt, flerskivig. Växlar: 6. Drivning: Kedja. Ram: Aluminiumrör. Hjulbas: 1 435 mm. Sadelhöjd: 828 mm. Broms fram: Två 320 mm-skivor, fyrkolvsok. Broms bak: 255 mm-skiva, tvåkolvsok. Däck fram: 120/70 – 17. Däck bak: 190/55 – 17. Fulltankad vikt: 219 kg. Bränslekapacitet: 17,5 liter.
Yamaha FZ1-N
Yamahas stora landsvägsmodell i den populära streetfighterklassen kom i det här utförandet till säsongen 2006. Med toppkåpa slutar modellbeteckningen med S. Den höga toppeffekten kommer sig av att motorn har sitt ursprung i sportmodellen YZF-R1, men här med andra kamaxlar och justerad insprutning. Insprutningen är förvisso ryckfri och det är inget fel alls på toppeffekten. Däremot tar effekten inte rakaste vägen mot toppen och om säljaren inte har låtit mappa om mjukvaran för att räta ut effektkurvan är det något som du bör överväga. Yamahamotorn är stark och ger hela 131,5 uppmätta hästkrafter på bakhjulet. Tyvärr är mellanregistret klent; först vid 7 000 varv tar det sig men alldeles för abrupt för landsvägskörning. 4 000 mil mellan ventiljusteringarna.
Plus: Smidig insprutning. Välfungerande ABS.
Minus: Klent mellanregister. Fjädringen bak. Halvljuset.
Motortyp: Fyrcylindrig radmotor, 4-takt, vätskekyld, 4 vent/cyl, DOHC. Cylindervolym: 998 cm³. Borrning/slag: 77/53,6 mm. Kompression: 11,5:1. Effekt: 147 hk/11 000 rpm. Vridmoment: 106 Nm/8 000 rpm. Bränslesystem: Insprutning med fyra 45 mm spjällhus (Mikuni). Koppling: Våt, flerskivig. Växlar: 6. Drivning: Kedja (17 kugg fram, 45 kugg bak). Ram: Aluminium. Hjulbas: 1 461 mm. Sadelhöjd: 815 mm. Broms fram: Två 320 mm-skivor, fyrkolvsok. Broms bak: 245 mm-skiva, enkolvsok. Däck fram: 120/70 – 17. Däck bak: 190/50 – 17. Fulltankad vikt: 221 kg. Bränslekapacitet: 18 liter.
