Att kombinera djärv och smart design med göra underverk för att locka köpare av förnuftiga motorcyklar. Det är Kawasaki Z 750 ett lysande exempel på. Året var 2003 när Kawasaki presenterade den helt nya och djärvt designade Kawasaki Z 1000. Orange metalliclack, polerade fälgkanter, fyra avgaspipor och ett mycket vasst och aggressivt formspråk. Tänk på att detta var innan både finanskrisen 2008 och den japanska jordbävning 2011 och därför dröjde det inte mer än ett år innan ett mindre, lättare och på flera sätt bättre och roligare modellsyskon presenterades – Kawasaki Z 750. Både teknik och användningsområde har stora likheter med Hondas framgångsrika modeller Hornet 600 och 900: dold ram av stålrör som löper mellan styrhuvud, under tanken och ner till en sving av enkel fyrkantsprofil i stål. Därtill motor från en befintlig modell vars effektkurva har modifierats för att sänka och flytta effekten ner i registret, mot lägre varvtal. För att dölja den enkla ramen har Kawasaki tillverkat plastbitar (likadant med Z 1000), som tills för några år sedan såldes som dyra men snygga kolfiberbitar av Akrapovic och benämndes ”frame guard”. Motorn drar jämnt över registret och skjuter på ordentligt när varvräknarnålen passerar 9 000. Tack vare ett saftigt vridmoment kan snabba accelerationer och omkörningar i högre fart genomföras utan nödvändig nedväxling. Chassit är väl avstämt för landsvägskörning och framförallt för vägar som inte svänger alltför skarpt. Med dagens mått är Z 750 tung, vilket gör den en aning motvillig i svängarna, något den dock tar igen när vägen rätar ut sig. Föraren sitter ovanligt nära styret och instrumenteringen, även jämfört med väsentligt mindre motorcyklar. Om det är en fördel eller inte beror på tycke och smak, men tveklöst bidrar det till att föraren snabbt upplever sig ha kontroll över motorcykeln.
Till årsmodell 2007 omfattades även förändringar på motorsidan. Istället för att trimma den redan potenta drivkällan gjorde fabriken hojen mer civiliserad och såg till att jämna ut den tidigare effektsvackan, en svacka som gjorde modellen lite vild, enligt många underhållande. Den bearbetade och uppdaterade motorn går jämnare och drar bättre i mellanregistret, men förlorade samtidigt den lössläppta och ohämmade karaktären från tidigare år. Den vätskekylda radfyran är i tekniska termer en av många upprepningar av vad de japanska tillverkarna sedan länge bestyckar sina motorcyklar med. Och med all rätt. Ett tryck på startknappen får blixsnabbt snurr på den forna ZX-9 R-spisen. Men om motorn genomgick en rejäl uppgradering med smalare både insugs- och avgaskanaler. Kamtiderna för insuget blev också förändrade. Kawasakis mål var ett starkare mellanregister med bibehållen varvvilighet. Uttryckt i siffror är skillnaderna mellan motorerna mycket små, men från förarsätet är de mycket tydliga. Gaffeln blev också ny och dyker betydligt mindre än årsmodell 2004–06.
Tyvärr blev den uppdaterade versionen hela 30 kilo tyngre, men de 252 fulltankade kilon känns förvånansvärt lätta. I alla fall tills man gör ett snabbt byte tilll en Triumph Street Tripe 675 eller Ducati Monster. Sedan 2007 har ABS funnits som tillbehör eller originalutrusning. Systemet är mindre sofistikerat än det som BMW använder, men ändå en klar tillgång vid både stads- och landsvägskörning. Men den uppdaterade versionen har likheter med de första årsmodellerna: fortfarande är svingen tillverkad av enkla fyrkantsprofiler och bromsoken har enklare specifikation än vi har vant oss vid i tider av radialmonterade monoblocksok. Men Z 750 är en nyttig påminnelse om att funktion och design inte är samma sak och att körglädje och prisvärdhet inte alls är varandras motsatser. Den genuina Kawasakiexperten Tobbe Zetterström på Svenska Motorcykelaktiebolaget:
”Det finns inga fel alls på dem”, säger han och lägger till att tillverkaren ju har haft lång tid på sig att förfina och förbättra motorn sedan den debuterade 1998 i ZX-9 R.
Det skulle stämma med det intryck som föraren får via reglage, motor och växellåda. Helheten känns mycket solid och välbyggd. Ändå slits förstås kedjan, däcken och bromsbeläggen. Men en Z 750-ägare behöver inte oroa sig över plötsliga haverier.
Plus: Mycket smidig och lättkörd. Vibrationsfri motor från och med årsmodell 2006. Bra bromsar. Driftsäkerhet.
Minus: Att Z 750 är en budgethoj syns när den granskas i detaljerna. Motorvibrationer före årsmodell 2006.
Motortyp: fyrcylindrig radmotor, 4-takt, vätskekyld, 4 vent/cyl, DOHC. Cylindervolym: 748 cm3. Borrning/slag: 68,4/50,9 mm. Effekt: 106 hk/10 500 rpm. Vridmoment: 78 Nm/8 300 rpm. Koppling: Våt, flerskivig. Hjulbas: 1 425 mm. Sadelhöjd: 815 mm. Fulltankad vikt: 252 kg. Bränslekapacitet: 18,5 liter.
Honda CB 600 F Hornet
Kom redan som årsmodell 1997 och har sedan dess sålts i kopiösa mängder. Supersmidig, tjutande sexhundramotor och tidlös design. 214 km/h i toppfart och 0–400 meter på 12,6 sekunder. Dokumenterat driftsäker.
Kawasaki ER-6
Vänder sig också till dig som vill ha en smidig, billig och rolig motorcykel. Två cylindrar istället för fyra och hundra färre kubik. Men också färre kilon och nättare mått, vilket gör ER-6 i stort sett lika snabb som Z 750 och minst lika rolig.
Triumph Street Triple
Har ett minst lika annorlunda utseende som Kawasaki Z 750 och är dessutom tillverkad i England. Motorn på 675 kubik har lika hög effekt som Z 750 och eftersom den brittiska motorcykeln är drygt 40 kilo (!) lättare gör den 0–400 meter på blott 11,55 sekunder.
