Landsvägsmotorcyklar bestyckade med tvåtaktsmotorer för att det gör de snabbare, är något som Honda började med under första halvan av 1980-talet. Först som riktig sporthoj var NS 250 R med beteckningen MC11 som kom till säsongen 1984 och av flera skäl hade man begränsat cylindervolymen till 249 cm³. Både chassi och motor var enormt moderna enheter för sin tid och jämfört med samtida motorcyklar med fyrtaktsmotorer som Honda och andra japanska märken tillverkade låg den lilla tvåtaktaren ljusår före.
MC11
Både utseende och teknik var mycket långt före alla andra när NS 250 R kom som årsmodell 1984. Ram av aluminium hade ett fåtal motorcyklar redan haft, men Hondan hade även en svingarm av samma lättviktsmaterial. Något som var ovanligt för sin tid var också fälgarna som Honda kallade Comstar och som visserligen var lätta eftersom de var tillverkade av aluminium, men deras ekrar var dessutom fixerade i fälgarna med eleganta skruvar. Förlagor för både teknik och utseende var Hondas tävlingsmodeller RS 250 R och RS 500 R. Den här motorcykeln visade konkurrenterna år vilket håll framtiden var på väg.
Motortyp: Tvåcylindrig vinkelmotor, 2-takt, vätskekyld. Cylindervolym: 249 cm³. Borrning/slag: 56/50,6 mm. Kompression: 7,0:1. Effekt: 44 hk/9 500 rpm (rödmarkering 10 500). Vridmoment: 35 Nm/8 500 rpm. Bränslesystem: Förgasare (Keihi). Koppling: Våt, flerskivig. Antal växlar: 6. Drivning: Kedja. Ram: Aluminium. Hjulbas: 1 375 mm. Sadelhöjd: 750 mm. Broms fram: Två skivor, 256 mm, tvåkolvsok. Broms bak: Enkel skiva, 156 mm, tvåkolvsok. Däck fram: 100/90– 16. Däck bak: 110/90 – 17. Vikt utan bränsle: 144 kg. Bränslekapacitet: 19 liter.
MC16
MC16 är Honda NSR 250 R från årsmodell 1987. Hondas första landsvägsmotorcykel med beteckningen NSR. ”RC valve” stod på sidan av motorcykeln. RC är förkortning för Revolution Control och betyder alltså att ventilen kontrolleras av motorns varvtal. I praktiken en funktion som alla tvåktatsmotorer sedan dess är utrustade med och som signifikant förbättrar motorns kraft i låg- och mellanregistret. Yamaha kallar sin variant för YPVS (Yamaha Power Valve System), Suzukis heter AETC (Automatic Exhaust Timing Control) och så vidare.
Motortyp: Tvåcylindrig vinkelmotor, 2-takt, vätskekyld. Cylindervolym: 249 cm³. Borrning/slag: 54/54,5 mm. Kompression: 6,2:1. Effekt: 45 hk/9 500 rpm. Vridmoment: 35,3 Nm/8 500 rpm. Bränslesystem: Förgasare (Keihin TA) med 28 mm diameter. Koppling: Våt, flerskivig. Antal växlar: 6. Drivning: Kedja. Ram: Aluminium. Hjulbas: 1 360 mm. Sadelhöjd: 750 mm. Broms fram: Två skivor, 256 mm, tvåkolvsok. Broms bak: Enkel skiva, 156 mm, enkolvsok. Däck fram: 100/80– 17. Däck bak: 130/70 – 18. Vikt utan bränsle: 125 kg. Bränslekapacitet: 16 liter.
MC18
MC18 kallas Honda NSR 250 från årsmodell 1988. Dess motor är bestyckad med förgasare med 32 millimeters diameter, vilket var en signifikant skillnad jämfört med föregående modell. För första gången tillverkades en SP-modell (SP är förkortning för Sport Production), vars specifikation till stor del motsvarade standardmodellen redan året efter. Det innebär att 1989 års modell fick fälgar av magnesium (genom samarbete med Nippon Light Metal Ltd), annat avgassystem och en annorlunda siluett på kåpans främre del.
MC21
Beteckningen MC21 är NSR 250 från årsmodell 1990 med sin karaktäristiskt vinklade svingarm som Honda kallar ”gull arm” (dess högra sida kan med lite god vilja erinra om vingen på en mås – ”gull”) och som tillverkades med blott små förändringar till och med årsmodell 1993. Att texten om svingarmens form hade försvunnit till årsmodell 1992 kan ha berott på att motsvarande Suzuki-modell hade en svingarm med ett ytterligare exotiskt utseende, utan att förhäva sig om det på kåporna. Istället betonade Honda ”PGM-3” som är beteckningen på den elektroniska styrenheten, som då var av en ny sort.
Honda uppger att MC21 – sista årsmodellen avbildad här nedan – tillverkades med tre olika ändelser: SP, SE och R. Fälgar av magnesium har blott SP, detta istället för aluminium på SE och R. Kopplingen skiljer också modellerna åt. SP har torrkoppling, medan SE och R har en traditionell enhet med skivorna i oljebad. Även fjädringen skiljer modellerna åt och innebär att gaffeln på SP är fullt justerbar och har dämpning av cartridge-typ. På SE är gaffeln också fullt justerbar, men dess dämpning är av traditionell oljefylld typ och R-versionen har den minst påkostade gaffeln: enbart justerbar fjäderförspänning. Motorn är likadan från och med MC21 årsmodell 1990 och presterar i originalutförande ärligt uppmätta 48 hästkrafter mellan 8 800 och 11 200 varv. Den har därtill ett mycket abrupt tillskott av effekt vid 7 800 varv. Med ett annat avgassystem och samma förgasare bestyckade med andra munstycken blir effektkurvan betydligt jämnare och motorn presterar då 65 hästkrafter vid 11 200 varv.
MC28
MC28 är NSR 250 från och med årsmodell 1994 och är mycket lätt att känna igen på sin enkelsving. MC28 blev det sista utförandet av Honda NSR 250 R innan produktion av modellen upphörde 1996. Det är inte svårt att föreställa sig hur Honda hade byggt en modell med dubbelt så stor motor som en trovärdig replika av den man tävlade med i Grand Prix – och hur den hade varit att köra.
Motortyp: Tvåcylindrig vinkelmotor, 2-takt, vätskekyld. Cylindervolym: 249 cm³. Borrning/slag: 54/54,5 mm. Kompression: 7,4:1. Effekt: 40 hk/9 000 rpm. Vridmoment: 32 Nm/8 000 rpm. Bränslesystem: Förgasare (Keihin TB) med 28 mm diameter. Koppling: Torr, flerskivig. Antal växlar: 6. Drivning: Kedja. Ram: Aluminium. Hjulbas: 1 340 mm. Sadelhöjd: 770 mm. Broms fram: Två skivor, 276 mm, fyrkolvsok. Broms bak: Enkel skiva, 220 mm, enkolvsok. Däck fram: 110/70– 17. Däck bak: 150/60 – 17. Vikt utan bränsle: 137 kg. Bränslekapacitet: 16 liter.
