Nyckelordet när Honda lanserade CB 1000 R var viktcentralisering. Bara säljsnack eller är den ett säkert och roligt begagnatköp? Hornet 900 var länge det enda Honda erbjöd alla som letade efter en kåplös och körglad motorcykel runt tusen kubik. Inget ont om Hornet 900, det är en både lättkörd, underhållande och estetiskt lyckad motorcykel. Men den blev snabbt och rejält på efterkälken när Kawasaki rullade fram Z 1000, Yamaha avtäckte FZ-1 och Triumph uppdaterade Triumph Speed Triple till säsongen 2005. Dessutom hade KTM Super Duke visat hur vansinnigt kompromisslöst det gick att bygga en kåplös gathoj. Så Honda behövde göra något. Resultatet presenterades till säsongen 2008 och på många vis är CB 1000 R en typisk Honda. Den japanska tillverkaren har gjort sig känd för att tillverka motorcyklar som är lättkörda, har tillräcklig men sällan mest effekt och på senare år också design som överraskat och fått konservativa köpare att rynka pannan. Vid mitten av 00-talet blev viktcentralisering ett modeord i motorcykelindustrin. Honda var en av tillverkarna som verkligen slog mynt av detta och CB 1000 R en modell där man gjorde verklighet av det. Jämfört med den betydligt mer traditionella Hornet 900 går det med blotta ögat att se hur mycket som har flyttats närmare motorcykelns viktcentrum. Det här känns mycket tydligt när föraren redan i låg fart hanterar CB 1000 R. Känslan av kontroll och att behärska motorcykeln är mycket påtaglig, även i kniviga situationer där inbromsning och spår behöver korrigeras sent i en kurva. Balansen och även samspelet mellan stötdämparen och framgaffeln är suveränt. Föraren sitter mycket bra på CB 1000 R. Eftersom ramen inte är tvådelad på varsin sida om cylinderraden, utan tar vägen ovanför motorn under tanken, behöver föraren inte sitta med benen brett isär som på till exempel Kawasaki Z1000 eller Yamaha FZ-1. Istället blir knäslutet tätt, som på en tvåcylindrig motorcykel, och känslan av att föraren är en integrerad del i konstruktionen är påtaglig. Radfyran på 998 kubik kommer från 2007 års CBR 1000 RR och har justerats för att ge mjuk och användbar effekt i låg- och mellanregistret. Det kan låta tråkigt men i realiteten gör detta CB 1000 R så lättkörd och förutsägbar att förarens självförtroende växer och gör det möjligt att köra mycket snabbt med bibehållna säkerhetsmarginaler. Fireblademotorn är justerad till 123 uppmätta bakhjulshästar vid 9 400 varv och 98 Nm vid 7 600 varv. Om du får till en bra start går 0–100 på 3,4 sekunder och strippen på 11,2 sekunder. Acceleration på högsta växeln från 60–140 och 60–160 vann Hondan mot konkurrenterna när den testades 2008. Toppfarten är faktiskt elektroniskt reglerad och hur mycket föraren än försöker visar den digitala hastighetsmätaren aldrig mer än 249 km/h, vilket motsvarar verkliga 229 km/h. Förare som kör mycket aktivt brukar gilla just hur mjukt och fint insprutningen jobbar. Effektutvecklingen är påtagligt jämn och fin. Mjukt och fint fungerar även den hydrauliska kopplingen. Däremot gör den höga utväxlingen på första växeln att bakhjulsåkning kräver förvånansvärt mycket ansträngning. Att montera ett större bakdrev och mindre framdrev kommer hjälpa dig att köra Honda CB 1000 R på ett sätt som matchar den aggressiva designen, även om den egentligen är en ytterst civiliserad och följsam bekantskap. På en del exemplar har generatorn slutat fungera, vilket resulterar i att laddningen av batteriet upphör och att motorn till slut inte startar. I vissa länder har Honda förlängt garantin på just generatorn och åtgärdar uppkomna fel utan kostnad. I övrigt är CB 1000 R en typiskt driftsäker motorckel från Japan som inte orskar sina ägare någon huvudvärk. Men se efter att packboxarna i framgaffeln inte läcker och att kedja och drev inte är utslitet. Dessa blir nämligen effekterna av idog bakhjulskörning.
Plus: Både rolig och lättkörd. Stadig och lättsvängd. Fina ABS-bromsar. Smal tank.
Minus: Inte samma toppeffekt som de starkaste i klassen.
Motortyp: Fyrcylindrig radmotor, 4-takt, vätskekyld, 4 vent/cyl, DOHC. Cylindervolym: 998 cm³. Effekt: 125 hk/10 000 rpm. Vridmoment: 99 Nm/7 750 rpm. Kompression: 11,2:1. Borrning/slaglängd: 75,0 x 56,5 mm. Bränslesystem: Insprutning med 36 mm spjällhus. Koppling: Våt, flerskivig. Antal växlar: 6. Drivning: Kedja. Ram: Aluminium. Hjulbas: 1 445 mm. Sadelhöjd: 828 mm. Broms fram: Två skivor, 310 mm, trekolvsok. Broms bak: Enkel skiva, 256 mm, tvåkolvsok. Däck fram: 120/70 – 17. Däck bak: 180/50 – 17. Fulltankad vikt: 217 kg. Bränslekapacitet: 17 liter.
Ducati Monster S4
Motor på 916 kubik från den legendariska sporthojen Ducati 916. Den är vätskekyld och har en köttigt kraftfull gång, rasslande torrkoppling och ett oslagbart avgasljud. Höga underhållskostnader och högt underhållningsvärde.
Motortyp: Tvåcylindrig vinkelmotor, 4-takt, vätskekyld, 4 vent/cyl, DOHC. Cylindervolym: 916 cm³. Borrning/slag: 94/56 mm. Kompression: 11,0:1. Effekt: 101 hk/8 750 rpm. Vridmoment: 92 Nm/7 000 rpm. Bränslesystem: Insprutning (Marelli) med 50 mm spjällhus. Koppling: Torr, flerskivig. Växlar: 6. Drivning: Kedja. Ram: Stålrör. Hjulbas: 1 440 mm. Sadelhöjd: 815 mm. Broms fram: Två 320 mm-skivor, fyrkolvsok. Broms bak: 245 mm-skiva, tvåkolvsok. Däck fram: 120/70 – 17. Däck bak: 180/55 – 17. Vikt utan bränsle: 193 kg. Bränslekapacitet: 15 liter.
Kawasaki Z 1000
Generation två som kom till säsongen 2007 är en tuff utmanare till Hondan. Den har en lite mer hetsig effektkurva och är precis som Hondan snabbstyrd, men i hög fart på gränsen till instabil. Bromsarna har bra bett, men ingen ABS.
Motortyp: Fyrcylindrig radmotor, 4-takt, vätskekyld, 4 vent/cyl, DOHC. Cylindervolym: 1 043 cm³. Borrning/slag: 77/56 mm. Kompression: 11,8:1. Effekt: 138 hk/9 600 rpm. Vridmoment: 110 Nm/7 800 rpm. Bränslesystem: Insprutning med fyra 38 mm spjällhus. Koppling: Våt, flerskivig. Växlar: 6. Drivning: Kedja. Ram: Aluminium. Hjulbas: 1 440 mm. Sadelhöjd: 815 mm. Broms fram: Två 300 mm-skivor, fyrkolvsok. Broms bak: 250 mm-skiva, enkolvsok. Däck fram: 120/70 – 17. Däck bak: 190/55 – 17. Fulltankad vikt: 230 kg. Bränslekapacitet: 15 liter.
Triumph Speed Triple
Ett trecylindrigt alternativt från Storbritannien som sedan 1994 har utvecklats till en hoj med väldigt få svagheter. Speciellt sedan 2005 års modell. Enkelsving som Hondan och minst lika mycket kraft i låg- och mellanregistret.
Motortyp: Trecylindrig radmotor, 4-takt, vätskekyld, 4 vent/cyl, DOHC. Cylindervolym: 1 050 cm³. Borrning/slag: 79/71,4 mm. Kompression: 12,0:1. Effekt: 131 hk/9 100 rpm. Vridmoment: 105 Nm/5 100 rpm. Bränslesystem: Insprutning med tre 46 mm spjällhus (Keihin). Koppling: Våt, flerskivig. Växlar: 6. Drivning: Kedja. Ram: Aluminiumrör. Hjulbas: 1 435 mm. Sadelhöjd: 828 mm. Broms fram: Två 320 mm-skivor, fyrkolvsok. Broms bak: 255 mm-skiva, tvåkolvsok. Däck fram: 120/70 – 17. Däck bak: 190/55 – 17. Fulltankad vikt: 219 kg. Bränslekapacitet: 17,5 liter.
