Efter två dagar i sadeln eller två timmar i flygplanssätet hamnar man där det är fullt av kurviga och kuperade vägar belagda med jämn asfalt och där det i grönskande dalgångar bor vänliga människor i byar som ser ut som Bilbo Baggins hemtrakter. Ett ölbryggerier ligger sällan längre bort än ett par mil. Billigare och roligare än Norge. Mindre trångt och mer varierat än Alperna. Närmare och trevligare än Sydfrankrike. Vi talar förstås om Schwarzwald. En tidig lördagmorgon flyger jag och Anna till München där vi har reserverat en BMW K 1600 GT. Vi letar oss ut på A8, sätter GPS:en på Freudenstadt via Stuttgart och njuter av det varma vädret som verkar betydligt vanligare här nere än i Mälardalen. Att resa till Schwarzwald innebär att ta ställning till många olika alternativ vad gäller boende. Området är femton mil långt och fem mil brett med mer än etthundra orter som var och en har gemytliga hotell, små restauranger som serverar rustikt vällagad mat samt ett lokalt ölbryggeri. För våra behov valde vi Freudenstadt som är en stad med 23 000 invånare nära mitten av Schwarzwald. När jag drar undan de tjocka gardinerna från hotellrummets fönster den första morgonen syns spår av upptorkande regn på asfalten nedanför. Solen är på god väg att jaga det tunna molntäcket på flykt och från restaurangen med heltäckningsmatta och furumöbler två våningar nedanför letar sig doften av nybryggt kaffe upp till mitt rum. Under gårdagens kväll hann vi skissa på en roadbook som skulle ta oss genom gökursklustret omkring Triberg. Gökur? Jo, faktiskt. Det är gökur – Kuckucksuhr – som har lockat oss hit. Väggmonterade klockor utsmyckade med hustak, bladverk, djur och med mekaniska urverk drivna av tunga kottar. Jag gissar att du inte visste att det där ljudet som den lilla göken gör när den tittar ut ur klockan varje heltimme måste komma från två små blåsbälgar tillverkade av papper för att klockorna ska få certifieras av Verein die Schwarzwalduhr (den tyska gökursföreningen).
Det kraxar till i talröret intill porten och en kvinnlig röst frågar vad vi vill. Jag förklarar att vi kommer till Schonach från Sverige och vill se hur man tillverkar urverk för gökur; tar för givet att möjligheten att förekomma på en motorcykelsajt öppnar vilka dörrar som helst. Inget hade kunnat vara mer fel. Vi är inte välkomna. Med viktig röst meddelar kvinnan att vi inte har bokat tid och att man inte är intresserade av någon publicitet. Danke. Jag ler dumt mot Anna som tittar uppfordrande mot mig. Det här var inte bra. Fram med noteringarna hemifrån. Vilka var de andra tillverkarna? Få se nu. Rombach & Haas. Nej, det var ju där de inte ens svarade när vi ringde på. Här då: Gerhard Schmieder. Bara några kvarter bort dessutom. Perfekt, där tar de säkert emot oss. Eftersom jag hittills har gjort det felaktiga antagandet att tillverkning av tyska gökur sker i stora fabriker är det med ett stort mått av tvivel som jag ringer på till den stora villan på Winterbergstrasse nio. Några likheter med den föregående industrilokalen med eternitfasad finns inte. Hade någon frågat mig några månader tidigare hade jag nog inte brytt mig om ifall gökurens urverk var mekaniska eller elektroniska eller vad det spelar för roll om visarna är tillverkade av gran eller alm. Men det visar sig att Gerhard Schmieder är vänligheten själv och att hans entusiasm smittar av sig. Han visar oss runt i sin verkstad där gökur av olika slag och i olika stadier av färdigställande och sort trängs längs både väggar och på golvet. Han har gesällbrev i klocktillverkning och är specialiserad på gökur med klassisk tysk jaktornamentering. Gerhards barndomsvän Oli sköter försäljningen i en butik nere i stan och där får vi får under eftermiddagen veta allt om skillnaderna mellan kinesisk kopia och tyskt original. En grupp från Kanada lyssnar andaktsfullt och är nästan ivriga att få fram sina American express efter föreläsningen. Det är nog bra att ha en ganska hög kreditgräns på sitt kort om man har tänkt pryda väggen hemma med ett äkta gökur; en del modeller som kallas ”Antike Nachbildung” (antik replika, ungefär) med urverk som går i åtta dagar kostar 1500 euro, men det finns mindre och enklare modeller för en tiondel av det priset.
En ny morgon och jag inleder dagen med att köra bort till den lokala Shellmacken för att rengöra kåpglaset. Det är helt fullt med insekter från gårdagens sena körning mellan Schönau och Freudenstadt. Som nästan alltid är också denna mack varje trafikants dröm: ställ med vattenfyllda hinkar vid varje pump, grova rengöringssvampar, välfyllda pappershållare, engångshandskar och papptrattar för oljepåfyllning. Man tar det här med trafik på allvar i Tyskland. Vi styr så mot Baden Baden – Schwarzwalds Monaco. 54000 invånare, hotell där de anställda har uniform och vita handskar, ett stort casino med strikt dress code, praktfulla blomsterarrangemang längs floden Oos och butiker som säljer klockor för femsiffriga belopp. I euro. Men här finns också prisvärda serveringar där man kan äta en ”pfanne” och dricka en kall öl för mindre än 10 euro och caféer med osannolikt arrangerade bakverk. Den eleganta miljön är en välkommen kontrast till den mer rustika almogekulturen söderut. Vi sätter oss ner på en servering och beställer cappuccino och glass. Innan vi lämnar Baden Baden och kör söderut igen blir det ett avkopplande tidsfördriv att titta på människor med huvudbonader, stora solglasögon och dyra kläder. En kväll känner jag ett tryckande behov av att ta mig an väg 28 som går västerut ur Freudenstadt och undersöka vad BMW:n kan prestera i körläget ”dynamic”. Vägen heter Straßburger strasse på kartan och har stora likheter med en marginellt uträtad racerbana dragen rakt genom skogen. Kurvornas radier är jämna och förutsägbara, och de hakar i varandra med hjälp av svepande sektioner som får hastighetsmätarnålen att röra sig förbluffande nära slutet av mätartavlans gradering. Men kronjuvelen bland dessa vägar är Schwarzwaldhochstrasse (dess formella namn är B500) som går genom centrala Schwarzwald i nord-sydlig riktning och bär stora likheter med de snabbare partierna av Nürburgring. En fullständigt magnifik väg som det är möjligt att köra upp och ner längs en hel dag utan att sakna något annat. Som om vägarnas jämna beläggning av finkornig asfalt och allmäna fullkomlighet inte skulle vara nog är många kurvor dessutom kantade av röd-vit målad curbs. I de djupa skogarna vid sidan av vägen hade man med lite fantasi kunnat se storm troopers svischa fram på sina speeder bikes mellan de enorma trädstammarna.
I Furtwangen ligger Deutsches Uhrenmuseum och det flankeras av en högskola där man utbildar urmakare. Jo, det är faktiskt sant. I museets luftkonditionerade foajé får jag hjälp av museets intendent att lokalisera företag som är inblandade i tillverkningen av gökur. Hon vill framför allt framhålla det lokala företaget SBS Feintechnik som har tillverkat mekaniska urverk för gökur i 150 år. Det enda i världen faktiskt som fortfarande gör detta. Den omfattande utställningen av klockor och gökur gör mig genuint intresserad. Det är häpnadsväckande med vilken precision man lyckades få finmekanik att fungera långt innan det fanns sådant som elektricitet, laser och pneumatik. På en hel vägg har man gjort en installation av ett hundratal urverk för gökur från SBS Feintechnik. Nästan hela tiden är det något av urverken som slår hel- eller halvtimme och de pyttesmå pappersbälgarna imiterar ljudet av en gök. Jag försöker fånga skådespelet på bild, men varje gång jag lyckas lokalisera rätt urverk som för tillfället låter och rusar fram med min kamera för att ta en bild slutar det låta och det börjar istället låta ”ko-ko” på något annat håll.
En solig och mycket varm dag åker vi till Horb am Neckar dit skyltar om riddarspel har lockat oss. Större delen av staden visar sig vara inhägnad och mot en ganska hög avgift släpps vi förbi avpärrningarna. I våra mc-ställ i gore tex avviker vi mycket påtaligt från omgivningen som består av människor i imitationer av medeltidskläder. Man spelar på konstiga flöjter, slår på märkliga slaginstrument, äter konstig mat och ibland blir det en utmaning för mig att bara dra diskret på munnen åt de mest ihärdiga försöken att se ut som en alldeles riktig träl. Anna ger mig en armbåge i sidan och menar att man måste mobilisera lite öppenhet när man är ute reser. Hon har förstås rätt. Efter ett tag börjar det kurra i magen och jag ställer mig i en kö där man längst fram kan välja mellan enorma portioner pasta med mozarella eller någon slags gryta. Prisvärt och gott. Innan vi lämnar Horb am Neckar köper jag ett par handgjorda handväskor i härligt färgad mocka till mina döttrar. Den som tycker om att fynda hantverk har många skäl att åka till Schwarzwald, skickligheten och kreativiteten imponerar verkligen. Både här och där längs vägarna ser vi affischer för ”Travel event”. Det är Touratech, den tyska tillverkaren av tillbehör för touring- och äventyrsmotorcyklar, som under tre dagar arrangerar ett event i Niedereschach; proffsförare som föreläser, terrängkörning, presentation och försäljning av nya produkter. Men vi väljer att istället tillbringa lite mer tid i Freudenstadt och konstaterar att det faktiskt är skönt med en eller två mc-fria dagar under en resa på 7–10 dagar.
En kväll när jag sitter på torget i Freudenstadt med en sejdel veteöl och undrar ifall mina ursäkter för att ge mig iväg på motorcykel har blivit allt mer krystade; kartlägga beståndet av VDS-licensierade klocktillverkare i det tyska bergsområdet Schwarzwald. Vad blir det nästa gång? Träkyrkor i västra Asturien? Nedlagda skofabriker i Montenegro? Men jag vill faktiskt försvara nyttan av att ha ett mål med en resa. Det kan vara viktigt att legitimera motorcykelkörningen och få den att kännas nödvändig. Upplevelsen av att vara ute på ett uppdrag, inte bara ett sorglöst flackande längs fina vägar, skärper uppmärksamheten och för mig har den inneburit en värdefull påminnelse om att det finns intressanta historier att berätta om nästan allting. Även om gökur. Visste du att man exporterar 300 000 gökur varje år och att det kommer busslaster med amerikaner och kanadensare för att köpa gökur i den autentisk miljön Hornberg och Triberg? Men denna stolta tyska hantverkstradition, att snida detaljrika gevär, hjortar, granar och montera små blåsbälgar av papper i små huskroppar av nog utvalt virke, kräver uppoffringar. Gerhard Schmieder i Schonach im Schwarzwald kör sedan ett par år bussen mellan Wolfach och Schramberg på helgerna för att kunna betala räkningarna för ved och hålla sitt hus uppvärmt. Reproduktioner från Kina hotar att allvarligt decimera antalet verksamma gökurstillverkare i Schwarzwald. Jag lovade att framföra en hälsning från Gerhard Schmieder: ”Tell your friends in Sweden that they are very welcome to visit my shop!” Så, nu var det gjort.
Vad är Schwarzwald?
Schwarzwald är ett medelhögt bergsområde lika stort som två Öland i bredd som ligger i sydvästligaste Tyskland. Schwarzwald angränsar till både Frankrike och Schweiz och kännetecknas av sina kuperade skogar, vackra byar och stora tillgång på mc-vänliga vägar av mycket hög kvalitet. På Google Maps här.
Hur kommer jag dit?
Till Schwarzwald är det 160 mil att köra från Stockholm och för de flesta tar detta lite drygt två dagar. Det går att flyg från Skvasta till Baden Baden i norra Schwarzwald samt från Arlanda till München; därifrån tar det två timmar att köra till Schwarzwald.
Var ska jag bo?
Vi valde staden Freudenstadt som ligger vertikalt mitt i Schwarzwald och diagonalt på dess östra sida. Det var ett mycket bra val. Autobahn finns inom bekvämt avstånd och omedelbart västerut ligger tusentals kvadratkilometer himmelskt mc-paradis. Ett boende som vi gärna rekommenderar är familjehotellet Warteck nära det stora torget i Freudenstadt. Mycket hjälpsam personal, mc-parkering, frukost och bekväma rum med internet till rimliga priser.
Vad kostar det att hyra motorcykel?
I München finns massor av firmor som hyr ut och priserna för en vecka ligger på ungefär 5500 kr för en Honda Transalp och 7000 kr för en Yamaha FZ8.
Något annat jag ska tänka på?
De tyska motorvägarna är avgiftsfria, bensinen kostar ungefär som i Sverige och det är sällan långt till en mack, inte ens på landsbygden. Däremot kan du få problem med ditt svenska bankkort om du blir tvungen att tanka i automat när macken har stängt. Då måste du ha Euro i kontanter. Ett multiverktyg, microtrasa, buntband och silvertejp är alltid bra att ha med i packningen. Men tänk på att inte ha multiverktyget i handbagaget om du flyger!
BMW K 1600
Motortyp: Sexcylindrig radmotor, 4-takt, vätskekyld, 4 vent/cyl, DOHC. Cylindervolym: 1 649 cm³. Borrning/slag: 72/67,5 mm. Kompression: 12,2:1. Effekt: 160,5 hk/7 750 rpm. Vridmoment: 175 Nm/5 250 rpm. Bränslesystem: Insprutning, ett spjällhus, 50 mm diameter. Koppling: Våt, flerskivig. Antal växlar: 6. Drivning: Kardan. Ram: Aluminium. Hjulbas: 1 680 mm. Sadelhöjd: 810 mm. Broms fram: Två skivor, 320 mm, fyrkolvsok. Broms bak: Enkel skiva, 320 mm, tvåkolvsok. Däck fram: 120/70 – 17. Däck bak: 190/55 – 17. Fulltankad vikt: 332 kg. Bränslekapacitet: 24 liter.
