Ett lokalt initiativ i början av 1960-talet har förvandlats till en jättesuccé med hipsterförtecken. I mitten av 2020-talet är det fortfarande svårt att föreställa sig en mer trendriktig motorcykel. 2010-talet var decenniet när hipstern kom att definiera många stilriktningar inom framför allt mode och ingen annan motorcykeltillverkare använde hipstern lika intensivt och framgångsrikt som Ducati i lanseringen av sin Scrambler och ett nytt modellsegment. Men Ducatis Scrambler var egentligen inte en ny modell. Eller en ny typ av motorcykel. Redan 1962 lanserade Berliner Motor Corporation, som var distriubutör av Ducati på den nordamerikanska marknaden från tidigt 1950-tal till 1980-talet, en modell som de kallade 250 Scrambler.
Trots den blygsamma motorn blev den lilla italienska motorcykeln en omedelbar succé och senare också i Europa. 1967 lanserades Scrambler 350 och därefter även 450. En väsentlig skillnad mellan dessa tidiga scramblermotorcyklar och våra tiders nytillverkade är förstås att de senare är vintage, en nödvändighet för en scrambler. Fler kännetecken är grovmönstrerade däck, brett styre, högt placerad ljuddämpare och ett generellt avskalat utseende. 2015 hade tiden blivit mogen för en nylansering av Scrambler, nu på initiativ från fabriken i Italien och med den välbeprövade luft- och oljekylda v-twinnen på 803 kubik och 75 hästkrafter. Även den här gången blev det succé. Effektutvecklingen och motorns karaktär passar Scramblerns bruksmässiga användsområde nära nog perfekt. Första årsmodellens insprutning har visserligen en störande ryckighet, men den går lätt att justera bort med uppgraderad mjukvara. Ifall uppgraderingen dessutom omfattar ett mer öppet avgassystem förvandlas motorn från duglig till lysande.
Scrambler har tillverkats i hela sju olika utföranden. Sixty2 har 402-kubiksmotor för A2-körkort, men resten har alla samma 803-kubiksmotor. De olika versionernas olikheter är så många att de inte ryms i den här texten och de är framför allt kosmetiska; motor, ram och reglage är identiskt för hela modellprogrammet. Några versioner har fälgar och fjädring med lite mer påkostad specifikation. Perfekt ifall du gillar att välja. Ifall du har svårt att fatta beslut kan det vara en svår utmaning att välja bland det stora utbudet av Scramblers. Trådekrar? Hög skärm? Gul? Clip on-styre? Svarta aluminimumfälgar? Matt lack? Justerbar gaffel? Brun sadel? Högt eller ännu högre styre? Extra kort bakskärm? Hög eller låg ljuddämparplacering?
Hur är då driftsäkerheten för Ducati Scrambler? Inga stora eller allvarliga återkallelser har utfärdats. Både Cordiali Saluti och Panta Wallin hos den välkända Ducati-specialisten Biscaya racing i Alingsås menar att Scrambler är en motorcykel utan modelltypiska problem.
Rasmus Asp är en entusiast som lade ner en hel del engagemang och tid för att individualisera och finjustera sin Ducati Scrambler.
”Men jag sålde den faktiskt. Anledningen var nog mest att den kändes lite för liten för mig. Jag är 188 centimeter lång och jag satt lite för krampat på den. Fick lite ont i ryggen. Det var nog den främsta anledningen. Men jag ångrar mig lite. Jag hade tidigare en Kawasaki W650 som jag byggde om till café racer-stuk och så tänkte jag att det kunde vara najs med något retro igen. Scramblern var väldigt ryckig när den var ny. Gasresponsen var nästan jobbig. Jag köpte en svindyr tysk grej – Rexxer – som det gick att mappa ECU:n med. Med slip-on blev det mycket bättre. Man kände att den gick för snålt innan. Jag tog bort all onödig plast också, monterade trådekerhjul och gjorde en egen nummerskylthållare. Mest nöjd var jag med motorn. Det är ändå lite ballt med luftkylt.”
Ifall du har Scrambler-motorcykelns ursprung klart för dig, att konvertera en befintlig motorcykel till en tvåhjulig kameleont som ska kunna sig fram på alla slags vägar och i alla miljöer, kan du troligen avgöra ifall en Scrambler kommer passa dig eller inte. Det är inte en motorcykel som är trivsam att köra under längre etapper på motorväg i hastigheter över 120 km/h. Det saknar Ducati Scrambler vindskydd, sittkomfort och effekt för. Däremot kan det vara den perfekta hojen för dig som vill ha en lättkörd och smidig hoj som är genuint rolig i rimlig fart. I juli inleds Ducati Week och ifall du lägger på ett kol har du chans att vinna Best in show-priset.
Motortyp: Tvåcylindrig vinkelmotor, 4-takt, luftkyld, 2 vent/cyl, SOHC. Cylindervolym: 803 cm³. Borrning/slag: 88/66 mm. Kompression: 11,0:1. Effekt: 75 hk/8 250 rpm. Vridmoment: 68 Nm/5 750 rpm. Bränslesystem: Insprutning med 50 mm spjällhus. Koppling: Våt, flerskivig. Antal växlar: 6. Drivning: Kedja. Ram: Stålrör. Hjulbas: 1 507 mm. Sadelhöjd: 790 mm Broms fram: En skiva, 330 mm, fyrkolvsok. Broms bak: Enkel skiva, 245 mm, enkolvsok. Däck fram: 110/80 – 18. Däck bak: 180/55 – 17. Vikt utan bränsle: 186 kg. Bränslekapacitet: 13,5 liter.
Plus: Design och detaljfinish. Vägegenskaper. Avgasljud.
Minus: Ryckig gasrespons i originalskick. Långfärdsegenskaper.
Ducati Diavel
Ifall Scrambler saknar pondus och brutalitet kan Diavel vara ett alternativ. Det sägs att modellnamnet betyder djävul på italienska, men det är blott delvis sant. Diavola är korrekt italienska för detta. Men på lokal bolognesisk dialekt: Diavel. Modellen har förvirrat somliga med sitt utseende. Vad är det för typ av motorcykel? Svaret är att den klarar av det allra mesta. Lanserades för den amerikanska marknadens behov, men fungerar helt lysande längs kurviga vägar. Varken markfrigång eller fjädringebegränsar framfarten. Har antispinn, suveräna Brembo ABS-bromsar och toppar ärliga 254 km/h. Ducati har utfärdat ett par återkallelser (2011 och 2012) avseende sidostödet som kan gå av vid sin infästning. Kolla ifall säljarens exemplar omfattas av någon av dessa återkallelser. Den extremt välljudande motorn är hämtad från sporthojen 1198 och kallas på Ducatiska för Testastretta Evo. Skillnaden i effekt är bara åtta hästkrafter och beror på att 1198 varvar mer.
Plus: Fjädringen. Bromsarna. Ljudet.
Minus: Det djupa sätet passar inte alla.
Motortyp: Tvåcylindrig vinkelmotor, 4-takt, vätskekyld, 4 vent/cyl, DOHC. Cylindervolym: 1 198 cm3. Borrning/slag: 106/67,9 mm. Effekt: 162 hk/9 500 rpm. Vridmoment: 127,5 Nm/8 000 rpm. Växlar: 6. Hjulbas: 1 590 mm. Sadelhöjd: 770 mm. Vikt utan bränsle: 207 kg. Bränslekapacitet: 17 liter.
Honda Hornet 600
Ifall du är tveksam till den italienska motorcykelns egensinne är Hondan från och med årsmodell 2007 en svår konkurrent till Ducati Scrambler. Uppdaterad gaffel med justerbar fjäderförspänning och returdämpning från och med årsmodell 2010. Detta saknar de tre första årsmodellerna, men fungerar ändå helt okej. Till 2011 blev instrumenteringen heldigital, mer kompakt samt monterad bakom en liten vindavvisare. Motorn är en pärla som får Hondan att accelerera från 0–100 på 3,6 sekunder och toppa 228 blås. Imponerande för en kåplös sexhundra och snabbare än Scrambler. Ärliga mätningar av Hondamotorn har visat mellan 90–92 bakhjulshästar. Den uppmätta fulltankade vikten ligger på 207 kilo och förbrukningen omkring 0‚63–0,72 liter / mil.
Plus: Underbar motor. Vibrerar väldigt lite. Växellådan.
Minus: Mjuk framgaffel. Körställningen.
Motortyp: Fyrcylindrig radmotor, 4-takt, vätskekyld, 4 vent/cyl, DOHC. Cylindervolym: 599 cm3. Borrning/slag: 67/43 mm. Effekt: 102 hk/12 000 rpm. Vridmoment: 63,5 Nm/10 500 rpm. Växlar: 6. Hjulbas: 1 435 mm. Sadelhöjd: 800 mm. Vikt utan bränsle: 185 kg. Bränslekapacitet: 16 liter.
Kawasaki W 800
En mycket övertygande retrohoj som växte till 773 kubik och bytte namn från W 650 till säsongen 2011. Kawasaki har inte gjort det lätt för sig, utan byggt en helt ny motor men med gammal teknik. Den överliggande kamaxeln drivs av en vinkelväxel och mekaniken är mycket elegant blottlagd på höger sida av den förkromade motorn. Jämfört med Ducati Scrambler är W 800 en motorcykel anpassad för ett lite mindre aktivt liv. Bromsar och fjädring är inte av samma kaliber som på den italienska motorcykeln. Hög trovärdighet i detaljarbetet och låg risk för tekniska missöden. Tyvärr inte ABS. Kawasakimotorn har stora visuella likheter med förebilden W1 från 1966, som var en licenstillverkad kopia av BSA A7 med rötter i det brittiska märkets modellprogram från 1946. Tyvärr överförde inte Kawasaki kickstarten som W 650 hade som komplement till elstarten.
Plus: Lättkörd utan att vara tråkig. Omtyckt design.
Minus: Alldeles för tyst.
Motortyp: Tvåcylindrig radmotor, 4-takt, luftkyld, 4 vent/cyl, DOHC. Cylindervolym: 773 cm3. Borrning/slag: 77/83 mm. Effekt: 48 hk/6 500 rpm. Vridmoment: 60 Nm/2 500 rpm. Växlar: 5. Hjulbas: 1 465 mm. Sadelhöjd: 790 mm. Fulltankad vikt: 226 kg. Bränslekapacitet: 14 liter.
Triumph Speed Triple
Ett alternativ ifall du tvivlar över Ducati Scrambler förmåga att få dig att hisna. Tredje generationen tillverkades mellan 2005 och 2010 och är en riktigt underhållande och kompetent streetfighter. Den trecylindriga radmotorn har gott om kraft i hela registret och av det som brukar kallas för själ och karaktär. Årsmodell 2008 fick nya fälgar, svarta gaffelben, bromsok från Brembo och lättare kosmetiska förändringar. Den som vill hitta fel på Speed Triple kan hävda att passagerarplatsen är väl enkel och att motorn saknar spets. 2011 kom en omfattande uppgradering av både chassi och motor. I korrekta mätningar har Speed Triple i det här beskrivna utförandet lämnat 122 hästkrafter och 101 Newtonmeter på bakhjulet. Det har räckt till en toppfart på hela 247 km/h.
Plus: Lättkörd. Härlig motor.
Minus: Passagerarplatsen. Fjädringen något mjuk.
Motortyp: Trecylindrig radmotor, 4-takt, vätskekyld, 4 vent/cyl, DOHC. Cylindervolym: 1 050 cm3. Borrning/slag: 79/71,4 mm. Effekt: 131 hk/9 300 rpm. Vridmoment: 121 Nm/6 400 rpm. Växlar: 6. Hjulbas: 1 435 mm. Sadelhöjd: 825 mm. Fulltankad vikt: 212 kg. Bränslekapacitet: 18 liter.
