Anderstorp Raceway hade sin storhetstid under 1970-talet när anläggningen, några mil från den småländska orten Värnamo, 1973–1978 faktiskt arrangerade Formel 1 sex år i rad. När banan stod klar i maj 1968 bar den det lite mindre ödmjuka namnet Scandinavian Raceway och har med krav som följer på allmän förhöjning av modernisering fått allt svårare att överleva. Några Grand Prix-arrangenang har det inte blivit de senaste 35 åren. Men ännu arrangerar man bandagar och årliga deltävlingar i flera skandinaviska och nationella mästerskap för diverse motorcyklar och bilar. Den här dagen i slutet av sommaren är det bandag för alla som har betalat 2 000 kronor per dag och eventuell avgift för plats under tak i depåboxen för 900 kronor per person och motorcykel.
Anderstorp är den enda asfalterade racingbana i Sverige med kurvor vars bredd, radie och beläggning tillåter hastigheter som erinrar om internationella mästerskap. 1990 stod anläggningen som arrangör för en av den säsongens deltävlingar i VM – Swedish motorcycle Grand Prix – och den nordamerikanske föraren Kevin Schwantz noterades under kvalet för 1:30.785. Det är en tid som ännu inte har förbättrats och möjligen säger det något om skillnaden mellan internationell och nationell mästerskapskompetens. Under den här dagen i det våta föret är det relativt glada amatörer som roterar runt banan, indelade i grupper där man har varvtider omkring två minuter gemensamt.
På parkeringens regnvåta asfalt är det gott om tält av gallon vars tak håller motorcyklar, verktyg, ölburkar, förare, vänner och anhöriga skapligt torra. Det är möjligt att namnge de allra flesta motorcyklar hemmahörande i en av två grupper. Påfallande många är mycket rena, har hög ytfinish och är bestyckade med allehanda tillbehörsdelar från leverantörer som sannolikt utlovar förbättrade prestanda. Fälgar, avgassystem, växelpedaler, fotpinnar, gaffelkronor. Titan, magnesium och kolfiber. Aluminium tycks oftast alltför simpelt för att kvalificera som tillräckligt dugligt. Andra motorcyklar har brukare vars prioriteringar är tydligt mer pragmatiska och dessa tvåhjulingar är förvisso oftast ganska rena, men har inte samma höga ytfinish och är inte heller lika ofta besudlade med gaffelkronor och bromspedaler av material som brukar används i verksamheter ovanför stratosfären.
Representanter för ett företag som bygger och säljer så kallade nyckelfärdiga motorcyklar för tävling är på plats. Man huserar i den så kallade depåboxen, sitter på stolar och samspråkar runt ett av sina byggen som har ett bord avsett för en laptop monterat i det hål där den övre gaffelkronans centrummutter huserar. Borde vara praktiskt även att lägga verktyg på, kan man tänka sig.
Form ska följa funktion, är ett axiom med viss rätt till respekt. Betydelsen är alltså att hur något ser ut, ska vara en konsekvens av hur väl det fungerar. Hur väl något fungerar i det här sammanhanget går att mäta mycket lätt med sekunder och dess tiondelar. Huruvida något är belönande för ögat mäts på andra vis, som inte avgör placeringar i den här typen av tävlingar. Däremot i andra tävlingar. Det är därför något motsägelsefullt att göra en roadracing-motorcykel så estetiskt intressant som möjligt, eftersom tävlingar avgörs av hur väl de fungerar. Och förstås ännu mer av hur skicklig dess förare är på att köra motorcykeln.
Inom andra livsområden där specifika individer saknar egen kompetens för att få önskad uppmärksamhet, kan de ibland få uppmärksamhet genom att utmärka sig på andra vis. En kock som inte får önskad uppmärksamhet för den mat som kocken lagar, skulle kunna göra maten vacker att se på eller ovanligt väldoftande. Kanske tillreda den på ett spektakulärt vis och på det viset få önskad uppmärksamhet. Möjligen är det snarlikt med motorcyklar i depån på Anderstorp.
En enda tvåtaktare syns och hörs den här dagen och det är en ilsket smattrande Yamaha TZ 250 från 1994. I övrigt är det gott om Ducati Panigale (en hel del med fyrcylindriga motorer), de sedvanliga japanska, en hel del BMW S 1000 RR och ett mindre antal – men ändå en handfull – med slagvolym under 750 kubikcentimeter. Det hela är påfallande välfungerande och förvånansvärt fritt från omkullkörningar. De som har betalat för att husera i depåboxarna kan förstås skruva och fixa i relativ torrhet och värme, men också blicka mot stora skärmar med detaljerad och uppdaterad information om varvtider och när det är dags för medlemmar i de olika grupperna att göra sig redo och ta plats på banan.
Vad det är: Asfalterad racingbana. Vad den heter: Anderstorp Raceway. Land som den ligger i: Sverige, Småland. Sajt på nätet: srwanderstorp.se E-post: info@srwanderstorp.se
